Den 1 juni är det åter dags för Stockholm marathon. Med vid start finns då ett gäng elever från Östra reals gymnasium.

Idrottsläraren Patrik Mårdh hade noterat ett extra­ stort engagemang vad gäller sport bland eleverna i tvåan på natur – entreprenörskap.

Han frågade därför om de skulle vara intresserade av att springa Stockholm marathon tillsammans och responsen var överväldigande positiv.

– Syftet är glädjen i att sätta­ upp ett mål och sedan­ nå hela vägen dit, säger Patrik­ Mårdh.

Van vid 16 mil

Sedan januari har eleverna fått vägledning i hur de bäst tränar inför loppet.

– Jag har gett dem ett allmänt träningsschema så att vi ska kunna springa tillsammans så många som möjligt och lyckas ta oss i mål. Sedan är det vissa som har ett syskon eller en förälder som de vill klå tidsmässigt, där har vi lagt upp ett tuffare schema.

Elevernas träning har bland annat bestått av tusingar – springa tusen meter, vila och sedan springa tusen meter till gånger tio.

Pekka Pääkkö

För många är fyra mil en riktigt saftig utmaning, men inte för Patrik Mårdh. Han är en van löpare och brukar springa ultralopp på hela 16 mil.

– Har man den mentala­ styrkan att vända tuffa stunder­ till någonting positivt­ så kommer man långt, säger han.

Träningsschemat eleverna har fått innefattar distans, kondition och muskelstyrka.

Att springa ett lopp är en stor påfrestning på kroppen, oavsett ålder.

– Det finns alltid risker så det gäller att inte slarva med förberedelserna. Tar man det sedan lugnt och springer i lagom takt är 42 kilometer nåbart och fantastiskt, säger Patrik­ Mårdh. 

En dröm att fortsätta

Patrik Mårdh har noterat att träning bland unga generellt gått från föreningsliv till mer gym och löpning.

– Det är färre som håller på med föreningsaktiviteter i dag än vad det var för 15 år sedan, då var många knutna till något lag eller förening. Nu är det mer gymträning, och med det kommer även löpningen. Löpning är lätt att ge sig ut på och du behöver inte så mycket utrustning. Det gör nog att det lockar, speciellt när det är härligt väder ute.

Kommer du att fortsätta göra det här med nästa årskurs?

– Det är en dröm, nu har vi fått den här möjligheten med hjälp av Marathongruppen och Stockholm marathon som har stöttat oss med startplatser.

– Om den möjligheten finns nästa år så kommer jag delta med glädje. Sedan återstår det att se om nästa årskurs har samma driv.

Filippa Leistenschneider, 18

Pekka Pääkkö

– Jag hade redan tänkt att jag skulle springa en halvmara, så när Patrik frågade om Stockholm Marathon tänkte jag att jag lika gärna kunde köra på. Jag rider i vanliga fall så där använder jag benen och bålen mycket men annars har jag inte så stor erfarenhet av löpning. Vii planerar att springa tillsammans ett gäng som vill hålla samma tempo så kan vi peppa varandra. 

John Harrysson, 18

Pekka Pääkkö

– Jag försöker springa 4-5 gånger i veckan, man det är ofta att skolan eller annat kommer i vägen. Jag skulle säga att det största problemet med löpträningen är belastningen på kroppen, jag började träna för sent och borde egentligen börjat lite lugnare.

Varför bestämde du dig för att delta? 

– För att så många andra skulle vara med och jag tänkte att det kunde vara kul att göra det tillsammans med klassen. Jag tror att man kommer att minnas det för alltid. 

Lisa Knöös, 18

Pekka Pääkkö

– Roligt att få springa med kompisar, hela Stockholm Marathon känns som en stor fest. Allt som händer innan och under känns kul, efteråt kan det nog bli lite jobbigare med en massa träningsvärk. Men superkul att vi kan peppa varandra så mycket och fråga varandra typ ”var sprang du igår”

Vad gör du om det är varmt ute?

– Dricker vatten och fyller på med salt. Men annars är det nog svårt att förbereda sig, man får väl använda en mikrofläkt eller springa så snabbt att det fläktar.

Adrian Ozog, 18

Pekka Pääkkö

– Jag har inte varit någon löpare innan, men har kört lite andra sporter, typ fotboll och thaiboxning. Det svåraste med löpning är muskelstyrkan, lederna, knäna och höfterna – att få det att hålla ihop, att hålla sig hel. Konditionen är däremot ingen större utmaning om man inte springer i jättehögt tempo och det gör vi inte. 

Vad gör du när du är påväg att ge upp?

– Man ger inte upp, det finns bara inte. Allt är möjligt. Jag tror att jag fått den mentaliteten från thaiboxningen.