Min lokala hjälte

Här dumpas ett berg av sopor i smyg

Träpallar, kartonger, dunkar, bildäck och stålvagnar – många dumpar olagligt sina sopor vid Årsta partihallar samtidigt som de handlar nya varor.
Träpallar, kartonger, dunkar, bildäck och stålvagnar – många dumpar olagligt sina sopor vid Årsta partihallar samtidigt som de handlar nya varor.
Osman Ahmad och Jamal Abdo är trötta på soporna.
Osman Ahmad och Jamal Abdo är trötta på soporna.
Årsta partihallar har förvandlats till en dumpningsplats av sopor, där råttor i massor trivs.

Det kostar staden 1,5 miljon kronor per år att städa – lika mycket som att anlägga en ny park.

Staden verkar stå handfallen inför problemet.

Vi hinner knappt mer än kliva ur bilen förrän ett par män kommer fram till oss.

– Det här är inte Sverige. Det är som Eritrea som jag kommer ifrån. Nej, inte ens där ser det ut så här, säger Neemi Ali.

Han arbetar inte vid parti­hallarna, men har bekanta som gör det och är ofta här.

– Det finns inga regler, inga kontroller, det är därför det blir så här, säger han.

Sopberget täcker halva parkeringsplatsen vid Brunnbyvägen. Drivor av träpallar, frukt- och grönsakskartonger och olivoljedunkar blandas med stålvagnar och bildäck. Mitt i högen ligger en trasig fåtölj.

I den delen som är närmast gatan har det brunnit. Där har soporna blivit till svarta sotflagor och det luktar fortfarande bränt, trots att det nästan gått en vecka sedan branden.

– Jag såg en kille som stack fram en tändare och tände på. Sedan sprang han härifrån. En lastbil stod parkerad nära sophögen, skåpet började smälta av värmen. Som tur var var det ett mellanrum mitt i sopberget, annars kunde allt ha börjat brinna och flera bilar, säger Jamal Abdo, som arbetar hos grossisten SBK.

Staden städar en gång i månaden, men snart är soporna tillbaka igen.

– Någon börjar och så följer de andra efter. De borde bötfälla dem. Om de bevakar den här platsen i två, tre veckor och tar reg-nummer på bilarna och sedan ger dem dyra böter, då skulle problemet försvinna. Då vet folk att det inte är enkelt att slänga här, säger Jamal Abdo.

Han och hans kolleger börjar arbeta vid fyra–fem-tiden på morgonen. De säger att kunderna dumpar sitt skräp samtidigt som de handlar nytt. Och de berättar att det även kommer folk utifrån på nätterna. Ingen vill kännas vid att de själva kastar skräp.

– Jag vet att vissa här gör det. De vill väl inte betala för att kasta skräpet. Det kostar ju några hundralappar, säger en person vi talar med.

Miljöförvaltningen gör just nu tillsyn i området.

– Min uppfattning är att de flesta företag har sophämtningsavtal eller kör till någon återvinningscentral, säger Pendar Behnood, områdesansvarig för avfallstillsyn vid miljöförvaltningen.

Nästan all frukt och grönt vi stockholmare äter har passerat Årsta partihallar. Färskvarorna kommer hit med lastbil, packas om och säljs till torghandlare, butiker och restauranger. Men området håller på att förvandlas till en sopdumpningsplats där skräpet bara slängs rakt på gatan. Det är ett till synes laglöst land.

– Staden skiter i Årsta. Jag tror att de vill ha det så här så att de kan bli av med oss, säger Jakob Selmö på Svea Frukt.

Morgonen därpå är vi där vid åttatiden. Det är full aktivitet. Några kunder inspekterar de gigantiska vattenmelonerna utanför Svea frukt och dricker kaffe ur små vita plastmuggar.

En man som har en butik utanför Stockholm håller på att packa bagageutrymmet fullt i sin bil. Han stuvar om och kastar en tom kartong på marken vid sidan av bilen, i utkanten av sopberget.

Varför slänger du den där?

– Jag kastar den inte, jag ska lämna in den hos grossisten, säger han.

Men Faisad Abdo på SBK blir upprörd när han hör vad mannen har sagt. Inga kunder får lämna tillbaka tomkartonger.

Matias Larhag från Svevia och hans mannar kommer för att tömma sopberget. Om de har tur blir de klara på tre arbetsdagar. De är här minst en gång i månaden.

– Nu när det börjar bli varmare blir det nog varannan vecka, kanske till och med en gång i veckan, säger han.

När de börjar gräva i sophögen brukar råttorna välla fram som en brun matta.

Vi åker runt i området med Matias Larhag, som visar hur skräpet ligger i drivor längs spåren.

– Det har varit så här sedan mitten av 1990-talet, men det blir bara värre och värre. Den senaste tiden har det exploderat. Jag växte upp i Östberga och sprang runt här som barn, så jag vet ju hur det såg ut på den tiden.

Lär mer: Stängsel kan vara en lösning