Här finns stans sportigaste killar

Olle Kaissidis, Leopold Römpötti, Adam Carlsson, Viktor Fuchs och Joel Forsberg tricksar på den nya konstgräsplanen. ”Att öva på något tills man kan det, det ger en tillfredsställelse. Man känner sig nöjd med sig själv.”, säger Leopold Römpötti.
Olle Kaissidis, Leopold Römpötti, Adam Carlsson, Viktor Fuchs och Joel Forsberg tricksar på den nya konstgräsplanen. ”Att öva på något tills man kan det, det ger en tillfredsställelse. Man känner sig nöjd med sig själv.”, säger Leopold Römpötti.
I Enskede-Årsta-Vantör är sex av tio pojkar på högstadiet medlemmar i en idrottsförening. Det är högst i stan. Flickorna ligger också högre än snittet.

– Alla kompisar spelar fotboll och då vill man göra det själv också, ­säger Adam Carlsson, 15.

Det är fotbollsskola på Enskede IP. Inne på kansliet träffar vi Leopold Römpötti, 13, Joel Forsberg, 14, Olle Kaissidis, 14, Adam Carlsson, 15, och Viktor Fuchs, 15. De har spelat sedan de var i femårsåldern och aldrig funderat på att sluta. De tränar fyra, fem dagar i veckan och sedan är det match på helgerna. För dem är fotboll livet.

På frågan vad det är som är så roligt med fotboll får vi ett mycket tydligt svar.

– Allt! säger Olle Kaissidis. Det är kul att vinna, att tävla och träna. Att träna på ett tema och sedan lyckas göra det på matchen. Det är en så skön känsla.

När det inte har träning hänger de gärna nere på IP ändå.

– Man kan bara gå hit ner och spela. Det är alltid någon här, säger Leopold Römpötti.

I stort sett alla de känner håller på med idrott.

– Man vill ju träffa sina kompisar även efter skolan. Och då är man här. Det blir som en fritidsgård, säger Viktor Fuchs.

Högstadieungdomarna i Enskede-Årsta-Vantör är sportiga. Nästan sex av tio (58 procent) pojkar är medlemmar i en idrottsförening. Det är mest i stan, visar en färsk rapport från Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm. Snittet är 47 procent för pojkar. Även flickorna är mer aktiva än snittet: fyra av tio, jämfört med 34 procent i snitt.

Ett problem är annars att många – framför allt flickor – slutar med idrott på högstadiet.

– I mellanstadiet spelade många tjejer fotboll. Nu är det bara en i min klass, säger Viktor Fuchs.

Att vara aktiv i en idrottsförening hänger ofta ihop med socioekonomisk status,

– Föräldrars utbildning och inkomst är viktiga faktorer. När det gäller pojkar är skillnaderna mellan dem med utländsk och svensk bakgrund inte särkskilt stor, men däremot när det gäller flickor, säger Fredrik Rodhe, vid Riks­idrottsförbundet, som själv bor i Enskede.

Många av barnen i Enskede IF kommer från blandade områden och familjeförhållanden. Kanske spelar det också stor roll att det finns en stor klubb eller idrottskultur i området. Enskede IF är en av landets största föreningar.

– Vi har 1 700 aktiva och många bor i närheten. Det spelar stor roll. Med Enskedemodellen satsar vi också på bredd. Vi börjar inte med utvecklingslag förrän tjejer är 15 och killar 16. Det gör att fler håller på längre, säger Pekka Partanen, kanslichef i Enskede IF.

I mellanstadiet spelade många ­tjejer fotboll. Nu är det bara en i min klass.Viktor Fuchs, 15.

Fakta

Klyftorna ökar i Stockholm

Skillnaderna mellan barnfamiljers inkomster har ökat. Mellan 2005 och 2012 ökade inkomsterna för stadens barnfamiljer med 45 procent. För de tio stadsdelar som har längst inkomstnivå ökade dock inkomsterna bara med 20 procent.

Antalet fattiga barnfamiljer har sedan 2004 ökat med 16 procent. I Bandhagen och Högdalen var ökningen över 25 procent.

Källa: Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm