Här går pedalerna varma

Gunnel Wagenius D’Almeida, som är rullstolsburen, kan nu cykla igen. Det var åtta år sedan hon senast satte sig på en sadel, berättar hon. Här får hon skjuts av Carina Johansson.
Gunnel Wagenius D’Almeida, som är rullstolsburen, kan nu cykla igen. Det var åtta år sedan hon senast satte sig på en sadel, berättar hon. Här får hon skjuts av Carina Johansson.
I somras köpte Norr­gårdens äldreboende in en trehjulig tandemcykel.

Gunnel Wagenius D’Almeida, som är rullstolsburen, fick då sätta sig i sadeln för första gången på åtta år.

– Det kändes som att man flög fram.

På Norrgårdens äldreboende är personalen ute och cyklar flera gånger i veckan – med de äldre.

Det trehjuliga tandemekipaget köptes in i juli och sedan dess har pedalerna gått varma.

– Vi är ute varje dag om vädret tilllåter, berättar Inger Ström som har titeln aktivitör på Norrgården.

Norrgårdens trehjuling har öppnat dörrar som för många av de äldre varit stängda sedan länge. Gunnel Wagenius D’Almeida är rullstolsburen efter ett pulsåderbråck och hade inte suttit i sadeln på åtta år.

– Jag trodde aldrig att jag skulle cykla igen och blev stormförtjust. Det kändes som att man flög fram, berättar hon.

På söndagarna tar Gunnel och de andra på Norrgården cykeln till gudstjänsten i Sollentuna kyrka, och under veckan passar de på att göra ärenden på mataffären och apoteket. Men till skillnad från kreti och pleti lämnar de inte cykeln i stället utanför.

– Vi kör rakt in, det går jättebra, berättar Gunnel.

Med detta är det inte sagt deras framfart går helt obemärkt förbi.

– De kralliga killarna utanför systembolaget brukar ropa: ”vilken ball hoj”, berättar Inger Ström

En fördel med trehjulingen, förklarar Inger Ström, är att alla kan delta på sina egna villkor. Eftersom en i personalen, eller kanske en anhörig, alltid följer med kan man trampa helt efter förmåga. Eller så kan man vila fötterna på en platta och njuta av fartvinden.

– Det betyder att alla kan åka med, även de dementa, säger Inger Ström.

En som också brukar följa med på cykelturerna är Norrgårdens egen kanin Gilbert. Han är inget vidare på att trampa utan ligger mest i sin korg där bak. Gunnel tycker att han är fin, men de borde skaffa en till.

– Han skulle heta Sullivan, säger hon med en blinkning till den irländske popartisten som var populär på 1970-talet.

Däremot är en av Norrgårdens fyra hönor – Agda – en livs levande musikalisk referens.

En dag när Cornelis Vreeswijks tredje och sista hustru Anita Strandell uppträdde på Norrgården reste sig Inger Ström och sa ”vänta” när det var dags för sången om den lilla söta hönan som tuppen höll på halster.

– Jag tvungen att gå ut till hönshuset och hämta in Agda så hon fick vara med under sången.