Här har kärleken spirat – i 70 år

”Man rår om varandra mer och mer med åren”, säger Inga-Britt Johnsson som bott med maken Gunnar i Edsberg, följt av Rotebro och Fågelsången.
”Man rår om varandra mer och mer med åren”, säger Inga-Britt Johnsson som bott med maken Gunnar i Edsberg, följt av Rotebro och Fågelsången.
Bröllopsfotot från 1954.
Bröllopsfotot från 1954.
Det började med en vals på Folkets park och fortsatte med danskryssningar på Östersjön. Inga-Britt och Gunnar Johnsson har hållit glöden vid liv i snart 70 år. Hur har de lyckats?

Sollentuna

På söndag är det Alla hjärtans dag – högtidens nummer 1 för nyförälskade par. Men hur får man kärleken och relationen att hålla när rosenskimret börjar ebba ut?

Mitt i frågar ett par verkliga veteraner på området: Sollentunaborna Inga-Britt och Gunnar Johnsson som varit gifta i snart 62 år.

Gemensamma intressen är viktigt, konstaterar de direkt.

– Och ett lugnt temperament är nog bra att ha, säger Gunnar diplomatiskt.

Inga-Britt vänder sig mot sin make med ett leende och bekräftar bilden.

– Ja, han är verkligen snäll, säger hon med eftertryck.

I deras fall var det ett bra tag sedan kärleken började spira. Nästa år är det 70 år sedan de träffades för första gången.

– Det var 1947, den sjunde juni, minns Inga-Britt.

Platsen var Folkets park i Upplands Väsby, och det var dans till levande orkester. Tango, foxtrot och säkert en eller annan vals hann det bli.

– Det var modern dans, ingen gammeldans inte, ­säger Gunnar.

Två år senare förlovade de sig, och 1954 fick de till slut gifta sig. Efter vigseln i Sollentuna kyrka var det festmiddag på Pensionat Solgläntan i Bredden. Som två anständiga äkta makar fick de nu installera sig i det hus de både hunnit bygga och möblera färdigt.

– Det var stort att äntligen få flytta in, säger Inga-Britt.

Och så var det de gemensamma intressena. Ett är skidåkning, och det har blivit flera resor till fjällen i Abisko och Björkliden.

En sak som hängt med ända från den där junikvällen på Folkets park är dansen. Förr gick de på dansbanorna i Sollentuna: Wikströms ­hage i Rotebro, eller den i ­Helenelund.

I dag är de borta sedan länge. Men på en armlängds avstånd från sommarstället i Norrtälje har de hoppat på Ålandsbåtarna och bjudit upp på internationellt vatten.

– Vi har åkt på flera danskryssningar, berättar de.

I dag varar ett genomsnittligt äktenskap i 25 år, enligt statistik från Statistiska centralbyrån. Antalet skilsmässor har fördubblats ­sedan 1950-talet.

En förklaring är förstås att normerna kring äktenskapet har förändrats. Men Inga-Britt och Gunnar tror inte att det bara handlar om att fler ”stod ut” förr.

– Det var lite lugnare på den tiden, förväntningarna var kanske mindre. Man ska inte ställa krav på sig själv som man inte kan leva upp till, säger Gunnar.

Men vikten av att vårda sin relation har nog varit konstant, tror de.

Att kunna ha delade åsikter utan att det leder till konflikt är viktigt. Men om man ändå kommer på kant med varandra gäller det att reda ut det så snart som möjligt.

– Man ska aldrig gå och lägga sig osams, säger Inga-Britt.