Min lokala hjälte

Har inte vi setts förut?

Alla har vi sett det där bekanta ansiktet på stan.
Alla har vi sett det där bekanta ansiktet på stan.
Somliga har liksom alltid funnits där. De känns bekanta på något sätt. Alla vet kanske inte vad de heter eller hur de hamnade där – men vi vet att området inte hade varit detsamma utan dem.

Hamdi Karaman, Råcksta kiosk, vid t-bana Råcksta

I sex år har Hamdi Karaman drivit Råcksta kiosk, precis vid tunnelbanan i Råcksta. Sju dagar i veckan är han här. Morgonkaffe, cigaretter, en chokladbit, något att dricka på vägen; stammisarna är många.

– Jag ser direkt när någon är trött eller stressad, så jag försöker att alltid vara glad – det hjälper, säger han.

Hamdi Karaman, Råcksta kiosk

Genom butiksfönstret ser han människor som stressar till eller från jobb och tunnelbana, ungdomar som hänger runt och föräldralediga som drar sina barnvagnar i snömoddet.

– Jag är som en helikopter, säger han.

– Jag ser allt som händer.

Och Råckstaborna känner Hamdi Karaman och hans positiva attityd. De kommer in och pratar en stund och de vinkar när de möter honom på gatan.

– Ja, det är många som hälsar. Allt beror på hur man är själv, jag försöker att alltid vara glad.

Han trivs i sin kiosk i Råcksta, även om han hoppas att den ska renoveras så att luften blir bättre. Men människorna i området väger upp det mesta:

– Det är bra här, det är som en mosaik av människor, säger Hamdi Karaman.

Karin Littorin, Bagel Street, Vällingby centrum

Karin Littorin ser glad ut där han står bakom disken på Bagel Street i Vällingby centrum. Och hon är glad. Säger att det hela tiden händer saker som får henne att trivas.

– Våra stammisar, de är fantastiska. Det är många man får en bra relation till. De berättar saker, man knyter an. Ibland får man veta hemligheter, men dem berättar jag inte om.

– Jag bor i Bagis, men vill ändå jobba kvar här. Det är något speciellt med Välling by centrum. Det är varmt och trevligt, människorna är härliga. Ibland får jag en kram när jag går över torget och det är alltid människor som hälsar.

Patrik ”Putte” Jobs Nylander, Stadium, Vällingby centrum

– Om folk känner igen mig? Jo du, det kan jag nog säkert säga att de gör. Det kan hända att jag sitter någonstans och fikar efter jobbet och någon kommer fram och frågar ”har ni fått in de där skorna nu?” eller ”den där tröjan du vet, vad kostar den nu igen?”. Det är inte så konstigt, jag har jobbat länge här på Stadium. Dessutom har jag varit med i en reklamkampanj för Vällingby centrum. Det händer att jag hör någon viska ”Där är han som jobbar på Stadium” när jag går förbi.

– Det är kul att lära känna så mycket folk på det här sättet. De flesta är trevliga så länge jag är trevlig mot dem. Ha ha! Fast det är klart, det har hänt att mina kollegor lite skämtsamt har sagt till när jag har stått och snackat med en stammis i affären. ”Nu får du sluta snacka, det finns jobb att göra”. Det är bara att tugga i sig.

Tobbe Svärd, Systembolaget Hässelby gård

– Det är mycket ”mors” och ”tjena, tjena, läget” när jag är på jobbet. Jag har ju arbetat här i 20 år nu så det är självklart att man kommit många kunder nära. Man småpratar, det är väder och vind, sportresultat och så lite krämpor. Det är samma sak om jag går en sväng här i centrum, det morsas till höger och vänster när jag står i kön på Ica. Man blir lite lokalkändis.

– Jag tycker mycket om det där sociala. Det är vardagligt och trevligt. Samtidigt är det skönt att vara ifred ibland, så det är nog bra att jag bor på Söder. Men det är alltid kul att komma hit, Hässelby gård är hemma på något sätt.