Min lokala hjälte

Här sätter hon dit tjuven

Martina Nilsson vid Nationellt forensiskt centrum topsar efter dna på en kofot som hittats på en brottsplats.
Martina Nilsson vid Nationellt forensiskt centrum topsar efter dna på en kofot som hittats på en brottsplats.
Allt fler brott blir lösta tack vare dna-spår.

Men siffran hade ­kunnat vara ännu högre – om polisens topsning av misstänkta personer inte minskat kraftigt de senaste åren.

Då hade kanske den kissnödiga tjuven på Kungsholmen kunnat gripas.

Under en serie inbrott på Kungsholmen lämnade tjuven ett tydligt spår: På grund av en urinvägs­infektion var han tvungen att kissa på brottsplatserna – och var oförsiktig nog att skvätta på toaringen.

– Vi topsade alla ställen och fick fram en profil. Men vi har ännu inte kunnat koppla ihop dna:n med någon person, berättar kriminalteknikern Kjell Ryderling.

Förra året dömdes knappt 2 700 personer i Sverige med hjälp av spår från dna – en kraftig ökning sedan 2006. Samtidigt minskar antalet topsningar – provtagningar – från misstänkta personer.

Trenden vände 2013. Året innan hade över 12 000 misstänkta topsats. 2014 var siffran nere på knappt 8 000 i Stockholms län – vilket är långt under det mål om 14 400 topsningar i länet som Nationellt forensiskt centrum (NFC) satt upp i samarbete med Brottsförebyggande rådet.

– När antalet topsningar går ner, då minskar antalet träffar i registret. Det är ett bekymmer eftersom det innebär att färre brott kan klaras upp, säger Anna Granlund, chef på registergruppen på NFC i Linköping.

Varför antalet topsningar har minskat är det ingen som vet. Flera poliser som Lokaltidningen Mitt i talat med uppger att det kan bero på att många misstänkta brottslingar redan fångats upp i registret – och därför inte topsas på nytt.

– Jag har pratat med yttre personal och folk som jobbar i arresten som upplever att man är noga med att alltid topsa, säger Tove Hägg, informatör vid Stockholmspolisen.

Lone Callias, sektionschef på utredningssektionen på Norrorts­polisen, är inne på samma spår.

– Jag säger inte att vi inte kan bli bättre. Det kan också variera beroende på hur man tolkar lagstiftningen, säger hon.

För att ha rätt att topsa en misstänkt ska fängelse ingå i straffskalan. Men om brottet i praktiken oftast bara ger böter, kanske topsningen uteblir, tror hon.

På polisens forensiska analysteam, som tar emot alla dna-träffar i länet, tvivlar de dock på att alla brottslingar redan är topsade.

– Vi är inte där ännu, säger ­chefen på enheten Christer Widemalm.

När dåvarande Rikspolisstyrelsen krävde att fler misstänkta skulle topsas, och beordrade intensivsatsningar, gick antalet topsningar upp direkt.

– Det visar att det finns luft i systemet, säger Christer Widemalm.

I NFC:s arkiv finns omkring 30 000 dna-spår som ännu inte kunnat matchas med någon person. Till exempel kiss-spåren från inbrotten på Kungsholmen.

– Om den tjuven blir topsad på grund av misstanke för ett annat brott åker han dit direkt, säger Kjell Ryderling.