Min lokala hjälte

Här var det överfullt av barn

När Björn Karlsson, Sonja Karlsson, Lars Andersson och Sam Dahlgren var små var trädet i bakgrunden betyldigt mindre. Och gården helt proppfull av barn.
När Björn Karlsson, Sonja Karlsson, Lars Andersson och Sam Dahlgren var små var trädet i bakgrunden betyldigt mindre. Och gården helt proppfull av barn.
Kristineberg 1939. Längst bort innan fältet syns Olof Dalins gata och de nybyggda husen.
Kristineberg 1939. Längst bort innan fältet syns Olof Dalins gata och de nybyggda husen.
Barn överallt. Det var verkligheten i 1940-talets Kristineberg där staten satsade på att göra barnfamiljerna mindre trångbodda.

70 år senare träffas många av barnen från området fortfarande regelbundet.

På Oskar Dalins väg i Kristineberg ser allt nästan ut som på 30-talet. Men bara nästan. Förutom den något mörkare nyansen på fasadfärgen är det någonting som saknas: barnen.

– De var så många barn överallt. Det måste ha bott 800 barn här på gatan samtidigt, berättar Sonja Karlsson som var en av de som växte upp längst vägen.

Att det fanns många barn var ingen slump. Husen var så kallade Barnrikehus, en statlig satsning för att minska trångboddheten i städerna på 30- och 40-talet och startskottet på det allmännyttiga bostadsbyggandet i Sverige. Men med dagens mått mätt var huset fortfarande trångbott. Ju fler barn hyresgästerna hade desto billigare blev hyran.

Lars Andersson är den enda av ungarna från huset som fortfarande, omkring 70 år senare, bor kvar – och faktiskt i samma lägenhet.

– Vi var sex stycken i familjen och ett tag var vi sju då vi hade en inneboende, berättar han.

Sam Dahlgrens familj, totalt nio personer, flyttade från en tvåa som hade utedass och enbart kallvatten till en betydligt rymligare trea i ett av husen på Olof Dalins väg. Där fanns lyx som varmvatten och vattentoalett med en tank i taket. Han minns också hur barnen lekte på gården.

– Vi åkte kärra ner mot Lindhagensgatan och den som kom längst vann. Men det hade inte gått i dag med all trafik. Vi var ute och lekte hela tiden, hann knappt komma hem innan någon ringde på igen och ville spela brännboll.

Han är en av de som idag organiserar återträffar med barnen från det gamla kvarteret. Träffarna har pågått i omkring 40 år, i början i regi av barnrikebarnet Sven Almgren. Då var det 10-15 stycken som träffades en gång om året – i dag är siffran uppe i 40-45 stycken, berättar Sam Dahlgren.

Folk kommer från hela landet till träffarna för att minnas barndomen. Och nya personer tillkommer varje år, berättar Sonja Karlsson.

– När man kommer in genom dörren ser man plötsligt någon man inte har sett sedan 50-talet. Det är väldigt roligt, säger hon.

Fakta

Husen skulle förbättra levnadsstandarden

Husen på Olof Dalins gata byggdes mellan 1936 och 1937 i det så kallade barnrike-projektet som skulle förbättra levnadsstandarden för trångbodda barnfamiljer.

Varje år träffas omkring 40 personer som bodde i husen som barn, de flesta födda år 1944.

Nästa träff är den 6 november.