Helenelundsskolan – en pigg 90-åring

Lisa Fringel och Emma Busck, skolsköterskor, och Valdemar Ejenstam Engel, åk 3.
Lisa Fringel och Emma Busck, skolsköterskor, och Valdemar Ejenstam Engel, åk 3.
Jack Franzén och Elliot Alehav, åk 8
Jack Franzén och Elliot Alehav, åk 8
Jon Thors, Maria Steene, Maria Flemström, Pia Westergren, Kaisa Humlebo, Magnus Gustafsson
Jon Thors, Maria Steene, Maria Flemström, Pia Westergren, Kaisa Humlebo, Magnus Gustafsson
Lisa Fringel och Emma Busck, skolsköterskor.
Lisa Fringel och Emma Busck, skolsköterskor.
Valdemar Ejenstam Engel, åk 3
Valdemar Ejenstam Engel, åk 3
Från bläckhorn till surfplattor - sedan starten 1927 har Helenelundsskolan bytt skepnad i flera bemärkelser.
Idag firades den pigga 90-åringen med musik, lekar och historiska kläder.
För Mitt i Sollentuna berättar den tidigare eleven Frank Ekmosse om skoldagar med psalmsång och skrivstil – och ett Helenelund med potatisland och grusvägar.

Helenelundsskolans första byggnad uppfördes redan 1927, och den nuvarande byggnaden 1939. Därmed är skolan en av Sollentunas äldsta.

Idag firades jubileet med blåsorkester, uppträdanden och tidsenliga kläder – från varje decennium från 1920-talet och framåt.

För rektor Pia Westerlund var valet enkelt. När Lokaltidningen Mitt i når henne på telefon har hon precis fått av sig peruken och sin tillhörande Woodstock-outfit.

– Jag valde 1970-talet och hippie-klädsel för att det är en fullständig kontrast till min vardag som rektor, säger hon.

En av de medverkande under dagen var den tidigare eleven Frank Ekmosse. För Mitt i Sollentuna berättar han om en skolgång som på många sätt skiljer sig väsentligt från hur det ser ut i dag.

– Man gick till skolan och till att börja med kom man i tid. Sedan var det psalmsång och fader vår, och alla skulle sjunga. En gång stod jag och mimade och då fick jag två rejäla örfilar av fröken, en på varje kind, berättar Frank som gick andra till sjätte klass på Helenelundsskolan i början av 1950-talet.

Bänkarna var fasta, tavlan var svart (eller grön) och skrivstil skrev man med bläckpenna.

– Det var ett bekymmer för mig som var vänsterhänt. Men ganska snart blev jag tvingad att skriva med höger han istället.

Även själva Helenelund var annorlunda på 1950-talet. Frank berättar om hur han växte upp i ett villakvarter där man hade potatisland och torrdass på tomten, men inget kommunalt v/a. De flesta vägarna var fortfarande grusvägar och elavbrott var ett naturligt inslag i vardagen och inget att orda om.

Under skoldagen hände det att polisen kom förbi och kontrollerade att elevernas cyklar var utrustade med lyse och reflexer. Eller sparkstöttingarna om det var vinter.

Ordning och reda med andra ord. Men var det inget bus alls på den tiden, frågar Frank retoriskt.

”När det gick för långt blev det kvarsittning”

Frank Ekmosse, fd elev

– Jodå, men inte så mycket, och när det gick för långt blev det kvarsittning. Och med det kom nästa problem, för om man kom hem försent och det visade sig att man fått kvarsittning fick man sig ytterligare en åthutning. På den tiden var det inga föräldrar som ifrågasatte lärarna angående sina barns uppförande i skolan, säger Frank.

Även om disciplin och studiero var bättre på den tiden finns det mycket som har blivit bättre, menar Frank.

– Historieämnet till exempel, som i själva verket är väldigt spännande, var väldigt stelbent och kretsade kring regentlängder och årtal.