Min lokala hjälte

Hemma igen efter branden

För Bosse och Agnetha Winther är det skönt att äntligen vara hemma igen.
För Bosse och Agnetha Winther är det skönt att äntligen vara hemma igen.
Strax före jul 2011 eldhärjades familjen Winthers hem – tillika ­arbetsplats – svårt.

Nu är de hemma igen, efter omfattande renoveringar av Sveriges äldsta radhus, och trångbott boende i en liten trea ­­i Vasalund.

Familjen Winther – mamma Agnetha, pappa Bosse, de fyra barnen mellan 12–18 år och en liten tax – har det senaste året samsats om ytan i en trea på Södra Långgatan. Att det varit trångt är en underdrift med råge.

– Det har varit jobbigt såklart, och med ett badrum att dela på och flera tonåringar så… ja, du kan ju tänka dig, säger Agnetha.

– Hade vi haft en toa till och ett rum till hade vi kunnat bo kvar, fyller Bosse skämtsamt i.

Nåväl, efter över ett år evakuerade från hemmet på Stråkvägen, som också är Sveriges äldsta radhus, är de äntligen hemma igen. Resan har varit lång och mer komplicerad än de kunnat föreställa sig.

Eftersom huset är kulturminnesmärkt har renoveringen tagit längre tid än vanligt. Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen, arkitekter, försäkringsbolag, alla har sagt sitt innan väggar, golv och tak kunde byggas upp igen.

– Det har varit många kockar. Vi har fått tänka på att allt måste vara som förr i tiden. Men nu i efterhand är vi nöjda, säger Agnetha Winther.

Förmaket har fått ny jugendtapet, som harmonierar med husets ursprung. Trappan, som binder ihop de tre våningsplanen, och som tidigare hade parkett, har målats i tidstypisk brun ton.

De flesta förändringarna har familjen accepterat, men ibland har man fått säga ifrån, eftersom en renovering till originalskick oftast är förenat med extra kostnader, som försäkringsbolagen inte alltid är villiga att ta.

En del kostnader har kommit som en chock. Eftersom branden var en ren olyckshändelse i huset fick familjen stå för självrisken. I takt med att åren går skrivs värdet på saker och inredning dessutom ner, vilket gjort att försäkringsbolagen värderar vissa saker lägre.

– Det kom som en chock att man inte är helförsäkrad. Man tror ju att man är det. Men vi har fått skjuta till säkert 100 000 kronor själva, säger Bosse Winther.

Tänker ni någonsin på branden?

– Ja, man är väldigt uppmärksam på ljud och dofter. Man tänker ”luktar det inte bränt nu”, säger Agnetha.

– Vi har väl en 15–16 brandvarnare i huset nu. Och brandsläckare och brandfilt, fortsätter Bosse.

Vad har ni lärt er av detta?

– Att där familjen är, där är ens hem. Prylar betyder ingenting,

säger Bosse Winther.