Min lokala hjälte

Hemsänd med bruten fot

Eva Ostermans 11-åriga dotter fick vänta länge på att bli undersökt. När hon väl fick läkarvård hade foten hunnit svullna så mycket att den inte gick att gipsa.
Eva Ostermans 11-åriga dotter fick vänta länge på att bli undersökt. När hon väl fick läkarvård hade foten hunnit svullna så mycket att den inte gick att gipsa.
Eva Ostermans 11-åriga dotter satt på akuten i timmar utan smärtlindring – trots att man visste att foten var bruten. Sedan fick hon vänta i en vecka på att bli gipsad.

– Jag kunde inte sova på nätterna för det gjorde så ont, säger hon.

En tisdag i september bröt Tulllingebon Eva Ostermans 11-åriga dotter foten i skolan.

– Det lät ganska mycket och gjorde riktigt ont, säger hon.

Eva och hennes dotter kom till akuten i Huddinge vid lunchtid och där blev de sittande. Foten svällde upp mer och mer och dottern fick ondare och ondare. Eva Osterman bad om smärtstillande åt sin dotter men fick nej. De måste träffa en läkare först.

– Det var frustrerande. Man blir så arg när man ser att ens barn har ont, säger Eva.

Gunnar Öhlen, chefläkare Karolinska Universitetssjukhuset kan inte uttala sig om enskilda fall, men beklagar att Evas dotter fick ha så ont.

– Det finns inga ursäkter. Om något är det ännu viktigare när det handlar om en 11-åring. Den orsak personalen kan ha haft är att inte slå ut smärtreaktionen. För att upptäcka en ledbandsskada måste man känna och klämma där det gör ont, säger han.

– Men det måste vägas mot hur ont patienten har.

Efter tre fyra timmar fick de träffa en läkare som röntgade foten och konstaterade att den var bruten. Evas dotter fick två alvedon och sattes i en sjuktransport till Astrid Lindgrens barnakut i Solna. En och en halv timme senare var den framme. Klockan började nu närma sig sju på kvällen.

– Foten var inte lindad och svängde fram och tillbaka i taxin. Det gjorde jätteont. När vi kom fram orkade jag inte säga något. Jag var så trött, säger dottern.

Eva Osterman fortsatte att be om mer smärtstillande men fick nej. Dottern fick ligga på en brits på akuten.

– Det kändes som när man klämmer handen, fast inuti benet och hela tiden. Det kändes som om det aldrig skulle ta slut, säger hon.

Vid 22-tiden fick de träffa en läkare. Då hade foten svullnat upp så pass att den inte gick att gipsa. En skena sattes längs benet, foten lindades och läkaren skickade en remiss till en ortopedisk klinik.

– Men när jag ringde kliniken efter ett par dagar upptäckte jag att läkaren skrivit fel datum, säger Eva.

I stället för de två tre dagar de enligt Eva lovats, fick dottern gå hemma i en vecka med foten lindad och på maxdos med alvedon.

– Jag var rätt slut de där dagarna. Jag kunde inte sova på nätterna för det gjorde så ont, trots smärtstillande, säger dottern.

Enligt Gunnar Öhlen, själv ortoped, blir inte läkningen sämre på grund av den längre väntetiden.

– Men vi har uppenbarligen inte klarat vår logistik.

Eva Osterman har anmält akuten och närakuten i Huddinge samt Astrid Lindgrens barnsjukhus till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo).

– Det är ett systemfel. Man måste bli bättre på att sortera ut vem som är sjuk och inte. Jag förstår att läkare och sköterskor gör vad de kan men ett barn med bruten fot måste få hjälp eller åtminstone tillräcklig smärtlindring.

Fakta

Tiotal skickas vidare från Huddinge

Varje år tar akuten i Huddinge hand om runt ettusen barn med ortopediska skador.

Ett tiotal, de allvarligaste som behöver specialistvård, skickas vidare till Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Det är extra viktigt att barn som växer blir korrekt behandlade, för att undvika skador längre fram i livet.

Källa: Gunnar Öhlen, Karolinska Universitetssjukhuset