Hissen byggs om – då tvingas hon gå i kloster

Hemmet blir ett fängelse under tiden som hissen renoveras.
Hemmet blir ett fängelse under tiden som hissen renoveras.
Trappklättraren funkar inte och själv vågar inte Britt-Marie ta sig ner.
Trappklättraren funkar inte och själv vågar inte Britt-Marie ta sig ner.
Trapphuset är för trångt och trappstegen för smala för trappklättraren.
Trapphuset är för trångt och trappstegen för smala för trappklättraren.
När hissen ska renoveras blir ms-sjuka Britt-Marie Lindgren fånge i sitt eget hem i flera veckor. Nu tvingas hon ta hjälp av räddningstjänsten och tillfälligt flytta till andra sidan Stocksundet för att slippa isoleringen.
– Jag får gå i kloster hos Birgittasystrarna i Djursholm, säger hon.

Under sju vår- och försommarveckor ska hissen i Britt-Marie Lindgrens hus på Ripstigen i Bergshamra renoveras. Bästa tiden att göra det, för då är inte så många hemma, tyckte bostadsrättsföreningen.

Men Britt-Marie Lindgren, som har ms, är hemma. Och hemma kommer hon att tvingas förbli som det ser ut just nu. Utan hiss är hon fånge i sitt hem, och någon hjälp att komma ut har varit svårt att få, vare sig från bostadsrättsföreningen eller staden.

– Jag går med rollator hemma och har elmoped utomhus. Gå i trappor går inte. Jag ramlade i köket förra sommaren och bröt lårbenshalsen. I höstas gick benet ur led, säger hon.

Trots läkarintyg från ms-kliniken på Danderyds sjukhus och intyg från husläkaren på att hon inte klarar sig själv, har hon inte lyckats få någon hjälp.

– Jag behöver komma ut. Maj-juni är ju allt som vackrast. Jag blir sjukare av att sitta hemma, det har läkarna intygat på, säger Britt-Marie.

Hon ansökte hos omvårdnadsförvaltningen på Solna stad om en evakueringslägenhet, under tiden som renoveringen pågår. Helst Himlabacken eller Berga i Bergshamra, men även på Hallen i Råsunda.

Men det blev nej.

– De sa att de lägenheterna är till för folk som legat på sjukhus, inte för såna som mig, berättar hon.

Trappklättrare var en möjlig lösning, menade handläggaren. Men när färdtjänsten kom med klättraren för att ta med henne ut visade det sig att trapphuset var för trångt och trappstegen för smala.

Tillbaka på ruta ett.

Men… kunde hon inte flytta till något hotell eller pensionat under tiden? föreslog handläggaren. I Danderyd finns ett bra ställe, fick hon veta.

– Det är hos Birgittasystrarna i Djursholm, på deras gästhem. Jag får gå i kloster. Det kostar 27000 kronor att bo där, säger Britt-Marie Lindgren.

Som planen ser ut nu så flyttar hon till andra sidan Stocksundet i slutet av maj och stannar till slutet av juni. Hon har själv ringt till räddningstjänsten som lovat att hjälpa henne ut, fast det kommer nog kosta, det också.

Pengarna till det och till boende får hon ta från begravningskontot.

– Så då får Solna stad stå för min begravning sen, det måste bli så, konstaterar hon.

I mars dog hennes älskade make Bertil, och den 24 maj kommer boupptecknaren med det sista pappersarbetet, sen kan hon flytta. Tills dess blir det en långsam väntan hemma.

– Jag får ligga här tills dess. Jag känner mig som Don Quijote, jag slåss mot väderkvarnar!

Fakta

Solna stad: "Vi är ingen bostadsförmedling"

Britt-Marie Lindgren ansökte hos omvårdnadsförvaltningen om en evakueringslägenhet under tiden som hissen i hennes hus renoveras. Men någon rätt till hjälp med tillfällig bostad har man inte, menar förvaltningschefen Irene Kallin.

– Staden är ju ingen bostadsförmedling som ska tillse att människor har bostäder. Vi skulle aldrig kunna hjälpa alla som skulle be oss om hjälp med det, säger hon.

Däremot har man som Solnabo rätt att fråga, och få en värdig och bra utredning och ett beslut.

– Allt sker enligt en individuell bedömning efter behov. Det kan beviljas, det kan bli avslag. Det är behovet som styr, inte huruvida man stamrenoverar eller gör om hissen. Den här personen har fått avslag och då har man bedömt att behovet inte finns, säger Irene Kallin.