Hjälp med spårning av lodjur efterlyses

Det kan finnas lodjursungar i Vallentuna. Nu vill länsstyrelsen ha hjälp att spåra de skygga djuren.

– Hela Vallentuna är lo­­djursmarker. Inget snack, säger Andreas Zetterberg, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen.

I februari hittade rovdjursspårare från länsstyrelsen spår av ett lodjur i Lindholmen- och Markimtrakten. Men man utesluter inte att det kan finnas fler lodjur i trakten.

– Vi är på jakt efter spår som plötsligt delar sig eftersom det indikerar att det kan vara en hona med ungar som gått där, säger Andreas Zetterberg.

Kanske finns också ungar. I mars förra året rapporterades nämligen ett lodjur som ropade ut sitt parningsläte.

Fick djuret napp på inviten är det sannolikt att stammen har fått en av de viktiga föryngringar som för länet snubblande nära målet med nio föryngringar som ska ha uppnåtts 2015.

Förra året var vi uppe i sju föryngringar, säger Andreas Zetterberg.

Nu vill länsstyrelsen ha hjälp från allmänheten att få reda på om föryngring nummer åtta kan finnas någonstans i Vallentuna.

– Lodjur är väldigt kul att spåra. De strosar runt, sitter en stund, hoppar upp på en sten, sover en stund. Ibland kan man se att de använt träd som katter använder klösbrädor, stora barkflagor ligger på marken, säger Andreas Zetterberg.

Om man tror sig ha hittat ett lodjursspår bör det rapporteras till länsstyrelsen, som sedan skickar ut egna spårare.

Hur känner man då igen ett lodjursspår?

– Skillnaden mellan hund- och kattdjur är att kattdjur har ett kortare ”ringfinger” än ”långfinger”. Trampdynorna är runda. Lodjursspåren är ungefär så stora som en snusdosa eller hockeypuck. Det ser ungefär ut som en åttaåring som gått i snön, säger Andreas Zetterberg.

Fakta

Så spårar du

Spåren ska följas baklänges och inte i den riktning djuren går. Annars kan djuren störas.

Trampa aldrig i spåren.

Ha tålamod.

Rapportera på www.rovobs.se

Källa: Andreas Zetterberg, rovdjurshandläggare