Min lokala hjälte

Hjärnforskare gör musikal om psykisk ohälsa

Sissela Nutley har forskat inom hjärnans formbarhet.
Sissela Nutley har forskat inom hjärnans formbarhet.
Musikalen började spelas redan i höstas på Playhouse Teater.
Musikalen började spelas redan i höstas på Playhouse Teater.
Brommabon Sissela Nutley är hjärnforskare och har tagit fram en musikal om psykisk ohälsa. Föreställningen som hade premiär redan i höstas fick starka reaktioner.
– Vi fick in mycket mail efteråt, någon skrev "Den här musikalen blev en vändpunkt för min familj", säger hon.

Sissela Nutley bor i Riksby, Bromma och är hjärnforskare, tillsammans med manusförfattaren Ulrika Larsson har hon skrivit en musikal om psykisk ohälsa.

Musikalen ”Det syns inte” handlar om Hanna 16 år som lever ett liv där varje dag är en kamp för att bli sedd och accepterad. Hennes tillvaro speglas genom människorna i hennes närhet som lever i vår tid med krav på höga prestationer och det perfekta livet på sociala medier.

– Musikalformen är en väldigt glad och lättillgänglig. Jag tror att den kan hjälpa folk att ta sig till de här svåra frågorna om ensamhet, ångest, oro och skam, säger Sissela Nutley.

Föreställningen sattes upp redan i höstas på en annan teater. Biljettintäkterna på över 200.000 kronor donerades då till Tjejzonen, en organisation som jobbar för att minska psykisk ohälsa bland tjejer. Publikreaktionerna som Sissela och de andra möttes av gjorde att de kände att detta var något folk ville se mer av.

– Vi fick så otroligt starka reaktioner många satt kvar och grät i salongen efteråt. Sen fick vi mycket mail, någon skrev ”Den här musikalen blev en vändpunkt för min familj”. En annan berättade ”Nu har jag äntligen haft en riktig konversation med min tonårsdotter för första gången på flera år”.

Den 15 mars är det nypremiär på Maximteatern. Sissela har forskat inom hjärnans utveckling och formbarhet. Hon hoppas att musikalen kan vara en konversationsöppnare för att närma sig dessa frågor.

– En vanlig föreställning en del vuxna har är att depression handlar om en attityds fråga. De tror att det är någon slags lathet. Det är det inte, det handlar om ett tillstånd som kroppen har tagit efter en lång tid av olika saker som kroppen inte kan han hantera.