Årsta holmar var deras trädgård

Ida och Emil Johansson på Årsta holmar. Öarnas första – och sista – jordbrukare,
Ida och Emil Johansson på Årsta holmar. Öarnas första – och sista – jordbrukare,
Per-Olof Wikberg är barnbarn till de sista jordbrukarna på Årsta holmar.
Per-Olof Wikberg är barnbarn till de sista jordbrukarna på Årsta holmar.
En del av grödorna på Årsta holmar. Odlarna Emil och Ida var närmast självförsörjande.
En del av grödorna på Årsta holmar. Odlarna Emil och Ida var närmast självförsörjande.
Två av hästarna på Årsta holmar hette Dockan och Grålle. Här med odlarnas tre döttrar.
Två av hästarna på Årsta holmar hette Dockan och Grålle. Här med odlarnas tre döttrar.
En hemmagjord linfärja byggdes som drogs för hand över Årstaviken.
En hemmagjord linfärja byggdes som drogs för hand över Årstaviken.
Per-Olof Wikberg vill att det ska odlas på holmarna igen.
Per-Olof Wikberg vill att det ska odlas på holmarna igen.
Emil Johansson fiskade i Årstaviken och säljer här fångsten på Kornhamstorg.
Emil Johansson fiskade i Årstaviken och säljer här fångsten på Kornhamstorg.
Odlingar och växthus på de västliga delarna av öarna. Årstabron ses i bakgrunden.
Odlingar och växthus på de västliga delarna av öarna. Årstabron ses i bakgrunden.
Kronärtskockor, stora växthus och rotfrukter. Visste du att Årsta holmar en gång var en blomstrande handelsträdgård?
Per-Olof Wikberg är barnbarn till de sista odlarna.
– Jag önskar att man kunde bruka jorden här igen, säger han.

När man ser ut över Årsta holmar i dag kan vara svårt att tänka sig att öarna en gång i tiden bestod av odlingsmark och hade en blomstrande handelsträdgård med storhetstid under första halvan av 1900-talet.

Här odlade Emil och Ida Johansson, öarnas första – och sista – jordbrukare, allt från rotfrukter till bär, grönsaker och tulpaner. Speciellt kända var de för sina kronärtskockor och purjolökar.

Ida Johansson sålde Årsta holmars grödor på torgen inne i stan. Här på Kornhamstorg.

Marken arrenderades från Stockholms stad. Varorna transporterades över vattnet genom en egenbyggd färja. Djur fanns det också på ön, som hästarna Dockan och Grålle, en gris och kor som på somrarna betade på den minsta holmen, av familjen kallad Ängsholmen.

– Det fanns också väldigt många katter. Jag minns att de var runt 50 stycken, säger Per-Olof Wikberg.

Han är barnbarn till Emil och Ida och var mycket på öarna under barndomens somrar och jular. På holmarna fanns det varken vatten eller elektricitet. Så tidiga morgnar fick Per-Olof, eller någon annan morgonpigg, ro från bryggan på huvudön över till Tantolunden, där det fanns ett romskt läger där man kunde hämta vatten.

– Det klarade vi galant fastän vi bara var åtta-tio år. På somrarna brukade jag och min kusin också ro runt holmarna för att se till att folk skötte sig. Vi schasade bort folk som inte kunde hålla ordning. Och det behövdes, säger Per-Olof Wikberg.

Per-Olof Wikberg spenderade sina barndoms somrar på Årsta holmar.

En stark bild som etsat sig fast hos honom är när morfar Emil gick genom isen med häst och vagn, en sen vintereftermiddag på 1930-talet.

– Jag har många gånger tänkt på hur det var att ligga där sida vid sida med hästen, som trampar vatten i det iskalla vattnet.

Dramat fick dock ett lyckligt slut, morfar och kuse kunde ta sig upp på land igen. Hästen belönades i stallet med en limpa dränkt i konjak.

Vill att jorden brukas igen

Nu var det flera år sedan Per-Olof var på holmarna. Men en dröm vore om någon kunde återuppta traditionen med odlingar och djurhållning på öarna, säger han.

– Jag önskar att man återigen kunde bruka jorden. Och så skulle man kunna ha djur som höns och hästar.

På 1950-talet lades det sista av handelsträdgården ner, då Ida avlidit och Emil blivit för gammal att bo kvar. Under de sista åren fick han matpaket och vatten nerhissade till sig från järnvägsbron av en av döttrarna.

Gården togs senare över av en båtklubb och marken växte snabbt igen. Nu används det stora huset som kursgård och marken förvaltas av Södermalms stadsdelsförvaltning.

Ida och Emil på Årsta holmar.

Ska bli naturreservat

En process för att göra Årsta holmar till naturreservat pågår just nu. Det har tidigare diskuterats att bygga en bro.

– Men jag hoppas att den aldrig byggs, säger Per-Olof Wikberg.

Han vill att öarna får vara kvar som en fristad.

– När man är på holmarna upplever man en helt annan tystnad. Det är en gudagåva av natur mitt i Stockholm. De bör tas hand om av seriöst och kunnigt folk som vet hur man främjar både natur och historik, säger Per-Olof Wikberg.

Fakta

Tre öar – med olika karaktär

Årsta holmar består av tre öar. Bergholmen, den mittersta ön. Allholmen, den västliga ön och Lillholmen den östligaste och minsta ön.

De tre öarna har till viss del olika karaktär. Lillholmen med sina ängsytor, Bergholmen med sin skärgårdskaraktär samt Allholmen med sin odlingsmark.

På 1740-talet uppfördes Årsta holmars gård. I dag ägs gården av företaget Tre holmar som bedriver utbildning i taktil behandling.

Årsta holmar inköptes av Stockholms stad år 1886 och marken förvaltas i dag av Södermalms stadsdelsförvaltning.

En process för att göra Årsta holmar till naturreservat pågår just nu.

Källa: Stockholms stad