Hon älskar catwalken och strålkastarnas ljus

”Jag tycker om att ha en kamera riktad mot mig”, säger Fruängsbon Rebecca Tranberg.
”Jag tycker om att ha en kamera riktad mot mig”, säger Fruängsbon Rebecca Tranberg.
130 Stockholmare är med i Funki models – en agentur för personer med funktionsnedsättningar.

– Jag tycker om att synas och stå på scenen, säger Fruängsbon Rebecca Tranberg, en av modellerna.

Teater och musik har länge varit en del av Rebecca Tranbergs liv. För drygt ett år sedan tog hon steget in i modellvärlden genom Funki models. Sedan dess har hon gått på flera catwalks, bland annat i kulturhuset och Allhelgonakyrkan.

– Vi repar innan för att lära oss att bete oss som modeller. Vi får lära oss var vi ska gå. Det är lite som kändisarna på tv. Det värsta är sminket.

Vad är det bästa?

– Om jag ska vara ärlig: kläderna.

Rebecca har också blivit fotograferad. Några av bilderna ställs just nu ut på Galleri Kontrast på Hornsgatan. Och om Rebecca får välja blir det fler timmar i blickfånget.

– Jag tycker om att ha en kamera riktad mot mig.

Rebecca Tranberg är en av över 100 Stockholmare – cirka 90 kvinnor och 40 män – som är med i agenturen som bara har modeller med synliga eller osynliga funktionsnedsättningar.

– De möter varje individ utifrån individens förutsättningar. Den här gruppen med downs syndrom, till exempel, som nästan aldrig får respekt får det där, säger Rebeccas mamma Ingrid.

Att göra personer med funktionsnedsättningar mer synliga är ett av målen med Funki models.

– Jag vill att det ska bli en lika naturlig tanke som att tänka på etnicitet eller att ha lika många kvinnor som män, säger Lou Rehnlund, som grundade agenturen med 366 modeller i hela landet – den yngsta bebis, den äldsta 80 år.

– Vissa är med för att de vill synas, men för många är det också en politisk sak, att man vill påverka.

Närvaron i media har också ökat de senaste åren, med till exempel SVT:s ”Mot alla odds” och TV4:s ”I en annan del av Köping”, men tankesättet måste förändras mer, menar Lou Rehnlund.

– Nästa steg är reklambranschen. Där möter vi ett jättemotstånd. I grunden tror jag det handlar om en rädsla för att inte sälja. Men jag är övertygad om att det inte är så, utan i stället visar man en vilja att visa upp en mångfald.