Hon begraver sin man till havs

Laila Nordin ser ut över havet vid sommarstugan där hon ska sprida sin avlidne makes aska.
Laila Nordin ser ut över havet vid sommarstugan där hon ska sprida sin avlidne makes aska.
Sundbybergsbon Laila Nordin ska sprida sin avlidne makes aska i havet.

– Då kan jag titta ut och veta att Stig finns med mig.

Hon är en av allt fler i länet som väljer begravning till havs.

Förra julen var allt som vanligt för Laila Nordin. Hon och maken Stig firade tillsammans med barn och barnbarn i sommarstugan på Möja.

– Stig gick och hostade och tog sig för bröstet hela julen och efter läkarbesök konstaterades lungcancer, säger Laila Nordin.

Sedan gick det fort. I oktober gick Stig bort, drygt två veckor före sin 75-årsdag.

Han ville inte prata om vad som skulle hända efter hans död och beslutet om hur begravningen skulle gå till föll på Laila. Hon och dottern kom överens om en gravsättning till havs.

– Det var naturligt. Vi har varit här ute på Möja i stort sett i hela vårt liv. Det här var Stigs liv, varför inte avsluta det här då också, säger Laila Nordin.

För att få tillstånd att sprida ut askan på annan plats än begravningsplats måste man göra en ansökan hos länsstyrelsen. Laila Nordin och hennes dotter satte sig ner och gick tillsammans igenom en karta över skärgården närmast stugan i Långvik. De kom fram till en ungefärlig plats ute vid en fyr, som man ser från stugfönstret när man tittar ut över havet.

Men på grund av alla kobbar och skär fick de avslag.

För att tillstånd ska ges måste det vara minst 1000 meter från allt som kan räknas som land. Länsstyrelsen märkte därför ut en plats som uppfyllde de kraven.

– Här ute finns alla minnen för mig. Då kan jag titta ut över havet varje morgon och säga ”god morgon” och veta att Stig finns med mig där ute. Det ger mig tröst och stöd i sorgearbetet, säger Laila.

Sveriges länsstyrelser har under 2000-talet fått in allt fler ansökningar om askspridning till havs. De senaste elva åren har antalet ansökningar mer än fördubblats, visar statistiken.

Under förra året fick länsstyrelsen i Stockholm in ungefär 470 ansökningar.

Laila Nordin tror att det ökade intresset är en generationsfråga:

– Många bor på olika håll i dag och man har inte tid att besöka gravplatser på samma sätt som man gjorde förr i tiden. Att det blir vanligare tycker jag är en sund utveckling och jag vill själv begravas på det sättet.