Hon firade 105 år med sina 25 barnbarn

Karin Nisser höll igång med både läsning och sömnarbete tills försämrad syn och stela fingrar satte stopp för det för några år sedan. Den senaste boken hon läste var "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
Karin Nisser höll igång med både läsning och sömnarbete tills försämrad syn och stela fingrar satte stopp för det för några år sedan. Den senaste boken hon läste var "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
Medellivslängden i Sverige ökar stadigt. I Bromma finns just nu 26 personer som fyllt 100 år.

En av dem är Karin Nisser i Äppelviken som fyllde 105 år i förra veckan.

– Ska tidningen komma på besök? Då tar jag Chaneldräkten.

Karin Nisser är välklädd där hon sitter i sin fåtölj hemma i lägenheten i Äppelviken när Lokaltidningen Mitt i kommer förbi för att gratulera. Lägenheten är full av blombuketter. Födelsedagen har redan firats lite i förskott – bland annat tillsammans med de 25 barnbarnen. Äldsta sonen, 85 år, kunde inte komma till kalaset men höll ett tal via mobilen.

– Vi har en god sammanhållning i familjen och känner att vi hör ihop, säger Karin Nisser.

Det svindlar när hon berättar om sitt liv. Hon föddes den 24 februari 1911 i Djursholm, gifte sig början av 1930-talet och fick sju barn. I 40 år, mitt i livet, bodde hon och maken på en gård i Dalarna. Familjen drev lantbruk och hade kor, hästar och en gris som slaktades till jul. Karin Nisser var hemmafru och skötte hushållet.

– Man har kämpat på. Det har varit många jobbiga tider, konstaterar hon.

Några av de svåraste prövningarna var när tre av hennes barn dog. Två fick cancer och en son dog av hjärtat, bara 52 år gammal.

Det sägs väl vara det svåraste, att förlora ett barn…

– Ja, men de som är kvar är verkligen här och levande, säger hon.

I slutet av 1980-talet fick maken en stroke och Karin Nisser sålde gården och flyttade tillbaka till Stockholm. I lägenheten i Äppelviken har hon bott ensam de senaste 25 åren.

– Det är en trivsam tillvaro här, säger hon.

I hela livet har hon levt ”normalt” utan några dieter eller överdrivet motionerande. Hennes enda råd om hur man ska leva för att få ett långt liv är att ”man ska ha intressen”. Själv har hon många. Litteratur och historia bland annat. Den senaste boken hon läste var ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

– Den var lite småkomisk, säger hon.

Handarbete har också varit viktigt för Karin Nisser men tyvärr har hon fått sluta. Hon vickar lite på fingrarna och säger att det inte går längre, de lyder inte. Ändå gör hon så mycket hon kan.

– Man ska inte bara sitta.

När hon fyllde 100 år förbjöd barnen henne att gå ner i tvättstugan själv. Nu sköter hemtjänsten tvätt och städning och levererar mat ett par dagar i vecka. I övrigt sköter Karin Nisser sig själv, att synen blivit sämre. Hon berättar att hon just den här morgonen råkade ta vetemjöl i stället för havregryn och fick göra om.

– Det är svårt att inte kunna se, säger hon.

Men minnet är det inget fel på. Hon berättar att hon ofta tänker på episoder från sitt långa liv. Andra världskrigets slut minns hon till exempel mycket väl.

Rädd för döden är hon inte. När jag frågar säger hon ”nej” och tillägger efter en stund att hon funderar på om hon ska läsa upp en dikt. Klart hon ska! Tiden stannar lite när hon läser ur ”Natthimmelen” av Erik Gustaf Geijer

”Men jag ej klagar den flyende dagen. Ej mig förfärar stundande natten.”

Hur gammal ska du bli?

– 105… Men jag vet inte om det är något jag har att bestämma, säger hon.