Hon har fått sju barn på sju år

Danilo, 6 år, Kevin, 2, Olivia, 3, Satu med 1-åriga Celina i knät samt Vanessa, 6. Längst ned syns Jonathan, 6, och Nicole, 8.
Danilo, 6 år, Kevin, 2, Olivia, 3, Satu med 1-åriga Celina i knät samt Vanessa, 6. Längst ned syns Jonathan, 6, och Nicole, 8.
32-åriga Satu Gonzalez i Handen har valt en annorlunda väg. På sju år har hon blivit mamma till sju barn.

– Jag var yngst av fyra syskon och ville alltid ha småsyskon. Kanske är det därför, säger hon.

Går det verkligen att intervjua en sjubarnsmamma med barn i åldrarna 1-8, när alla barnen är hemma? Lite tveksam ringer jag på dörren och väntar mig ett virrvarr av skor, leksaker och gnälliga ungar. I stället möts jag av en sexrumslägenhet med ordning i kubik: skorna i skolådor, bäddade sängar, gosedjur på hyllorna och nyfikna barn med vackra håruppsättningar.

– Jag är pedantisk, nästan så det är jobbigt, och jag lär barnen att plocka upp efter sig och kasta kläder i tvätten när de är smutsiga. Mina barn har också blivit bra på att ta hand om varandra, säger Satu Gonzalez.

Förklaringen till den stora barnaskaran är rätt och slätt att Satu gillar barn. Sorgen när hon och hennes man Andres försökt att få barn i över två år utan att lyckas var därför stor. Satu undersökte sig och började med behandlingar.

– Men så kom min äldsta dotter Nicole. Och sedan Vanessa. Då tyckte min man, som redan har två barn, att det kunde räcka, men sedan fick vi tvillingar, och då gav han upp, säger hon och skrattar.

Man skulle kunna tro att livet med sju barn begränsar friheten, men Satu menar att familjen lever som alla andra. När de ska på utflykt packar de in sig i sin niositsiga bil, och inom kort flyger hela familjen till Mallorca.

Men när du är ensam då?

– Det är samma sak. Jag sätter de två minsta i vagnen och går. Jag ger mig av till Rudan för att bada, fast det är klart, jag har ju fullt upp med att titta så att inget händer. Min mamma brukar också vara med mig, säger hon.

Vad är det värsta som hänt?

– Det var nog när ett av barnen skulle prova skor i en skoaffär i Haninge centrum och inga skor passade. Helt plötsligt hade några traskat i väg med barnvagnen och andra gett sig av på egen hand. De var liksom spridda över hela centrumet, och jag hade ingen aning om var. Nu pratar vi mycket om att vi ska hålla ihop, säger Satu.

En vanlig dag lämnar Satu barnen på skolan och förskolan som ligger på andra sidan vägen. Under lunchen, då de två yngsta sover, passar hon på att uppdatera sin blogg mybabydolls.se där hon berättar om sitt liv som sjubarnsmamma. När det sedan är dags att hämta de större barnen är de ute och leker en stund om det är fint väder. Sedan går de in och lagar mat.

Men då, i alla fall, bryter väl kaoset ut?

– Nej, alltså jag lagar bara enkla saker som makaroner och köttbullar. Om min man hinner hem i tid, då kan det bli lite mer avancerat, säger hon.

Till kvällen är det bad av samtliga barn i det rymliga bubbelbadkaret och godnattsaga i de fyra barnrummen.

– Jag är väldigt noga med att pussa alla godnatt och att prata om dagen med varje barn, säger Satu.

Finns det då inget som är jobbigt med att ha sju barn?

– Jo, ibland brister tålamodet med trotsåldersbeteende och att de retar varandra. Då skriker jag och det är inte kul. Det har jag dåligt samvete för, säger hon.

Ändå tycker hon att de som funderar på att göra samma resa som hon gör, ska göra det.

– Man vet nog bäst själv om det passar en. Det krävs mycket tålamod, men framför allt är det mycket kärlek och många goa kramar. Tänk också att man får vara med i varje barns individuella utveckling och se dem klara nya saker.

Fakta

Satu Gonzalez om...

Blöjbyten: ”Vi har nog haft blöjbarn i åtta års tid, så det går av bara farten. Vår näst yngste pottränar, och vi ser fram emot att bara ha ett blöjbarn.”

Förlossningar: ”Alla mina förlossningar har gått väldigt fort. Det är en riktigt häftig upplevelse, värd all smärta tusen gånger om.”

Amning: ”Jag kämpade på med första barnet, för att man hörde från höger och vänster att det är det enda rätta. Men när vi insåg att det inte funkar och att barnet blir mätt och växer som det ska med ersättning var det som om en stor sten föll från axlarna. Alla gör som det funkar för en själv och ens barn. Det finns inget rätt eller fel.”

Godis: ”Vi försöker att bara ha godisdag på lördagar, men morfar tycker om att bjuda oftare. Det är svårt att hålla de minsta borta från godis och glass när de ser att de större smakar.”

Pojkigt/flickigt: ”Vi försöker lära våra barn att det inte finns något pojkigt eller flickigt – och att alla leksaker tillhör alla. Men så klart gillar jag klänningar och rosetter i håret på flickorna.”