Min lokala hjälte

Hon lever som om världen kollapsat

Vanja Persson lever som om apokalypsen har kommit till hem på Mäster Karls väg i Hässelby villastad.
Vanja Persson lever som om apokalypsen har kommit till hem på Mäster Karls väg i Hässelby villastad.
Maten i skafferiet börjar sina, hon har bara tre stearinljus kvar och bensinen i bilen är snart slut.

Det är fjärde veckan som Vanja Persson i Hässelby villastad lever som om världen kollapsat.

I fönstren mot innergården lyser lamporna. Men i ett fönster på bottenvåningen är det helt nedsläckt. Det är här Vanja Persson bor.

– Man märker att ljuset försvinner så väldigt snabbt när man lever så här, är bland det första hon säger.

Sedan fyra veckor lever hon som om apokalypsen vore ett faktum. En dag bestämde hon sig för att inte längre köpa någon mat, inte tanka bilen, sluta ringa samtal och endast använda elektricitet till kylskåpet och spisen. Hemma är det numera tyst och den enda ljuskällan är stearinljus. Hon lever utan tv, radio och internet.

Det var när Vanja gick en kurs i zombieöverlevnad som tankarna på experimentet startade. Men hon är egentligen inte särskilt intresserad av de döda, själlösa kannibalerna.

– Däremot har jag alltid velat testa på att vara självförsörjande, säger hon.

Det var när hon bestämde sig för att ge ut boken ”In i skogen” på sitt eget bokförslag Magic Wonders som hon beslutade sig för att genomgå experimentet. Boken är en svensk översättning av amerikanska författaren Jean Heglands ”Into the woods”. Den handlar om hur två systrar tar sig igenom en tid då USA står vid randen av en samhällskollaps efter år av krig, miljöförstöring och resursslöseri.

Experimentet har gjort att Vanja har förstått hur mycket vi slänger i samhället.

– Nu har jag slutat slänga så mycket. Vem vet, jag kanske behöver den där kartongen i framtiden.

Men för Vanja är de här veckorna mer en utmaning än ett politiskt ställningstagande.

– Vissa bestiger berg, andra hoppar bungyjump eller fallskärm. Det här är mitt äventyr, säger hon.

De första dagarna var tystnaden svårast. I matväg trodde Vanja att hon skulle sakna mjölk i teet, men i stället blev det smöret på mackan. Annars var maten inte något problem.

– Jag insåg hur mycket man egentligen har i skafferiet, maten har fortfarande inte tagit slut, säger Vanja, som inte fyllde på skafferiet extra innan experimentet.

– Det hade varit fusk!

Det hon tar med sig från upplevelsen är att uppskatta det enkla i vardagen. Att lägga ner hjärtat i matlagningen och att samtala med vänner och familj vid matborden med bara några stearinljus tända.

– Man kommer så mycket närmare varandra då.

I morgon, onsdag, kommer boken ut och då ska Vanja också återgå till sitt normala liv. Eller?

– Jag kommer nog inte att ändra på så mycket.

Det första hon gör när Mitt i:s reporter och fotograf reser sig för att gå är att blåsa ut ljuset. Det ska ju räcka i några timmar till.