Hoppet fortsätter leva för Ahmad

Mohammad och Ahmad skämtar om att de vill till OS i Tokyo 2020.
Mohammad och Ahmad skämtar om att de vill till OS i Tokyo 2020.
Ahmad tycker att brädan är svårast eftersom man måste hitta balansen.
Ahmad tycker att brädan är svårast eftersom man måste hitta balansen.
Läraren Hedvig Ekblom tillsammans med Ahmad och Mohammad.
Läraren Hedvig Ekblom tillsammans med Ahmad och Mohammad.
Simhoppet på Eriksdalsbadet har blivit en andhämtning i oron för många ensamkommande flyktingbarn. Mitt i besökte dem för snart ett år sedan och idag har verksamheten vuxit. Men utanför simhallen pågår en ständig kamp för kompisarna Ahmad och Mohammad att hålla modet uppe och att få stanna i Sverige.

Det iskalla decemberregnet piskar mot de enorma fönstren. Men inuti hallen är luften varm och tung av klor. Mot en av läktarna sitter Mohammad Rezai och Ahmad Afzali och väntar på att träningen ska börja.

– När vi började på simhopp kunde vi nästan ingen svenska, säger Ahmad Afzali.

Det var nästan ett år sedan Mitt i Södermalm träffade Ahmad sist. Sedan dess har intresset för simhopp vuxit och nu utbildar han sig till instruktör. Han säger att mycket av den stress och oro han känner försvinner när han är och hoppar.

– Jag får chansen att lära mig mer svenska och lära ut simhopp till andra.

Träffades i matsalen

Mohammad träffade han i matsalen på skolan i Liljeholmen. Det visade sig att båda kom från miljonstaden Qom i Iran, där de båda levde som papperslösa innan de flydde till Sverige. De tillhör minoritetsgruppen hazarer, en grupp som lever under ett starkt förtryck från talibanerna i Afghanistan.

– Nu är vi kompisar och pratar. Vi har blivit som nära och kära kan man säga, säger Ahmad och rycker åt sig Mohammed i en kamratlig kram.

Krävs mycket koncentration

Hedvig Ekblom är en av tränarna på Polisens IF simhopp på Eriksdalsbadet, hon har under året arbetat med att få verksamheten att växa sig större.

– Efter att ni besökte oss förra gången har det rullat på, vi har haft pass på sex veckor med eleverna. Det har totalt varit omkring 70 till 80 elever här.

Träningen kräver stora mått av koncentration, från hoppteknik till att lyssna på lärarna och att fungera i grupp.

– När eleverna är här är de närvarande och fokuserade. Men det går inte att blunda för problemen – som krångel på boenden och den långa väntan på besked från myndigheterna. Ryktet sprider sig fort om vilka som fått stanna och vilka som fått avslag.

”Jag letar efter dem på Facebook, men jag hittar dem ingenstans”

När de två pojkarna får frågan om livet utanför simhallen drar de både en djup suck. Men Ahmad ler och säger artigt att allting är bra men att väntan på besked är jobbig. Han vill få uppehållstillstånd och börja plugga till polis. Mohammad har inte hört av sin familj på flera månader.

– Jag letar efter dem på Facebook, men jag hittar dem ingenstans.

”Vissa är födda på flykt”

Migrationsverket senaste bedömning är att läget förvärrats i Afghanistan, vilket gör situationen farligare särskilt för hazarerna. Men så sent som i måndags utvisades 12 personer till Afghanistan och Hedvig Ekblom tycker att det avtal som Sverige har om återsändande av afghaner är livsfarligt.

– Vissa är födda på flykt, att skicka dem till Afghanistan behöver inte betyda att man skickar hem dem. Vi är oroliga att man ska slita upp den trygghet och det sammanhang de kommit in i nu och att deras förtroende för vuxna och myndigheter blir ännu sämre.

En klunga av elever i badkläder kommer in i hallen. Träningen ska börja och Ahmed börjar med att visa hur man gör. Han kliver längst ut på språngbrädan, sedan vänder han sig om och faller elegant bakåt ner i vattnet.

De andra följer efter, en med flytpuffar på armarna. Han faller också bakåt, ett ryggplask ekar ut i hallen. Han flyter upp mot ytan med händerna i en segergest och på land bubblar fnittret från kompisarna ut i ett gapskratt.