Min lokala hjälte

Hornsbergs villastad – en bortglömd dröm

Bilden är ett reklamblad från slutet av 1800-talet över den planerade villastaden. Längst till vänster syns Ekelundsbron och den stora gatan till höger är det som i dag heter Lindhagensgatan.
Bilden är ett reklamblad från slutet av 1800-talet över den planerade villastaden. Längst till vänster syns Ekelundsbron och den stora gatan till höger är det som i dag heter Lindhagensgatan.
I dag är Hornsbergs strand fullt av flerbostadshus
I dag är Hornsbergs strand fullt av flerbostadshus
Så här såg Hornsbergs strand ut i slutet av 1800-talet.
Så här såg Hornsbergs strand ut i slutet av 1800-talet.
Förslag på villabebyggelsen i området från stadsplaneansökan.
Förslag på villabebyggelsen i området från stadsplaneansökan.
En lantlig villaidyll med badplats runt knuten. Så skulle Hornsberg kunnat se ut i dag.

Mitt i Kungsholmen berättar historien om Hornsbergs villastad – en bortglömd idé från slutet av 1800-talet.

Hornsberg har på bara några år gått från grustag och industri till ett levande bostadsområde med mängder av höga flerfamiljshus.

Men området kunde ha sett helt annorlunda ut, om bara ett företag med namnet Tomt AB fått som de ville i slutet av 1800-talet.

Bolaget ville då nämligen bygga en så kallad villastad på västra Kungsholmen. Förebilderna fanns i England men också i det som då hette Östermalms villastad – som nu är kvarteren norr om Humlegården. Det enligt en artikel som den nu avlidne stockholmshistorikern Åke Abrahamsson skrev för Stockholms stadsarkiv 2005.

Men Östermalm började bli för dyrt för villor.

”Samtidigt närmade sig hyres- husbebyggelsen, något som gjorde att tomtpriserna steg och villorna fick sällskap av mer lönsamma flerbostadshus.” skriver Åke Abrahamsson i artikeln.

Lösningen blev Hornsberg som var mer lantligt och billigare än Östermalm och Djurgården.

I sitt ansökningsbrev för att ändra detaljplanen målar bolaget upp bilden av en framtida lantlig idyll:

”Egendomen är nämligen genom sin kuperade beskaffenhet, sin belägenhet vid en större sjövik med djupt vatten invid stranden och sin rikedom på vuxna träd, särdeles lämplig för en parkanläggning med vägar som skulle följa markens naturliga böjningar, bildande oregelbundna och ledig kvarter, där lantliga villor och hus kunde uppföras, det ena terrassformigt höjande sig över det andra.”

1887 ändrade Stockholms stadsfullmäktige stadsplanen och tillät villabebyggelse i Hornsberg.

Men ett problem kvarstod: vem skulle egentligen bo i området?

Enligt Åke Abrahamsson gick försäljningen av tomterna rent ut sagt åt pipan.

”Endast ett par hus byggdes. Med dåliga kommunikationer – en ångslupslinje planerades – var platsen alltför avlägsen. I bakgrunden, längs Klara sjö och Karlbergssjön, stack dessutom upp rykande fabriksskorstenar och på andra sidan villastaden närmade sig rader av hyreslängor för den växande arbetarbefolkningen.” skriver han i artikeln.

I stället flyttade Stockholms överklass ut till nya bostadsområden som Djursholm och Saltsjöbaden, på tryggare avstånd från stadens industrier.

Stadsplanen för området låg kvar till 1933 då området i stället blev industriområde. Det dröjde sedan till slutet av nittiotalet innan idéerna om bostäder på västra Kungsholmen togs upp igen.

Men bostäderna satt långt inne berättar Charlotte Holst, före detta arkitekt på stadsbyggnadskontoret och en av initiativtagarna bakom nya Hornsberg.

– Medicinföretaget Pharmacia skulle bygga ut sitt huvudkontor på det som då var en stor parkering vid vattnet och staden sålde marken till dem. Plötsligt ändrade de sig och flyttade sitt kontor till London.

I stället bestämde sig staden för att slå fast en övergripande plan för hela nordvästra Kungsholmen år 2002 och i dag, några år senare, bor det till sist familjer längst Hornsbergs strand – om än i något högre hus än det först var tänkt.