Hundar rustas för krig

Just nu samlas några av Europas bästa hundförare inom försvarsmakten på Livgardet i Kungsängen för en avancerad vidareutbildning. Norska sökhunden Keer är i extas när han får leta efter sprängmedel i en våningssäng.

Keer är överlycklig när han far runt i våningssängen i ett av rummen i träningsanläggningen ute på Svea Livgarde. Under ivrigt svansviftande söker han efter sprängmedel. Keer och hans hundförare från Norge är i Kungsängen under ett par veckor för att de ska svetsas samman och lära sig ännu mer detaljer kring uppgifterna i en krigssituation.

– Kursen utmanar hundförarna som individer så han eller hon kan bli bättre i sin profession. Under kursen försätter vi dem i situationer som de inte har försatts i tidigare, berättar kursansvariga Peter Öhrling.

Det kan till exempel vara en sådan sak som att ha ett med sig ett beskydd under sökövningen. Att både ha totalt fokus på att leda hunden och samtidigt ha koll på sitt beskydd är utmanande för föraren.

– Alla hundar här är redan färdigutbildade och många har redan varit ute i riktiga krigssituationer i till exempel i Afghanistan, berättar Peter Öhrling.

I bakgrunden hörs då och då skottsalvor. Ingen av hundarna reagerar.

– Nyår är inget problem för de här hundarna. Det noterar det knappt, säger Peter Öhrling.

Försvarsmakten har två typer av tjänstehundar, sökhundar och patrullhundar. Sökhundar, som Keer, kan vi gå förbi utan problem. Men de militära patrullhundarna bör vi inte gå för nära, säger Peter Öhrling.

– Försvarsmakten tränar för krig. De här hundarna ska kunna vridas upp till monster.

Patrullhundarna är militärens vakthundar och inga djur man klappar frivilligt. De utbildas för att skydda försvarets anläggningar, lokalisera fiender och skydda hundförarna. På given signal ska de utan minsta tvekan kunna både attackera och bita.

– De är vapen, men inte dödliga vapen. De får lära sig att ta ett bett och hålla fast tills hundföraren tar kontroll. De ska inte tugga, det ger onödigt stora skador. Och de ska släppa på kommando, säger Peter Öhrling.

Under vårt besök på Svea Livgarde får vi se en övning med finska patrullhunden Vollti. Han är så långt ifrån mysig familjehund man kan komma där han står redo för övningen med rest ragg och munkorg. De finska patrullhundarna övas mer på själva bitande än de svenska.

– Självsäkerhet, mod och kampvilja är viktiga egenskaper när vi väljer ut vilka som ska utbildas, säger han.

Och Vollti är extremt orädd när han släpps in i ett mörkt okänt hus och utan att tveka söker upp och anfaller den människa som spelar ”fiende”. Hundförarens barska kommandon och ”fiendens” skrik triggar bara ännu mer. Kursdeltagarna skrattar åt hans vilja enorma vilja att visa sitt maktövertag och han får mycket beröm för sin insats.