Hunden Oku hemma igen efter dramat i tunnlarna

Puss på dig, Oku! Birgitta Lindström är överlycklig över att hennes hund klarade sig.
Puss på dig, Oku! Birgitta Lindström är överlycklig över att hennes hund klarade sig.
Nu kan Birgitta Lindström krama om sin hund Oku igen.

– Jag är överlycklig, säger hon.

Men någon kompensation från Stockholm vatten är inte att vänta.

Förra måndagen kom 14-åriga tiken Oku hem från Bagarmossens djursjukhus, där hon legat i tre dygn efter räddningsaktionen.

Tiken var svårt medtagen efter dramat i dagvattentunneln, hade feber och skakade. Men lyckligtvis har hon tillfrisknat snabbt och är nu i stort sett som vanligt.

– Det är fantastiskt. Hon är trygg och lycklig över att vara hemma. Jag matar henne med frikadeller och överkokt ris. Hon ska äta sex gånger om dagen, för att vänja in magen, säger Birgitta Lindström.

Oku rymde när Birgitta Lindström var på besök hos en väninna i Skarpnäcks koloniområde. Några dagar senare såg en privatperson hur Oku sprang in i en vägtrumma under Gamla Tyresövägen.

I fyra dygn irrade Oku runt i tunnelsystemet, utan att ta sig ut. Räddningstjänsten tillkallades, men hittade henne inte. Det var först när Stockholm vatten beslutade sig för att gå ner med en kamera, som tiken återfanns i en brunn vid Skarpnäcks sportfält. Brandkåren larmades och hissade upp hunden, som mirakulöst hade överlevt.

Vägtrumman där Oku smet in saknade galler, trots att trummorna ska vara täckta.

När Lokaltidningen Mitt i frågar hur Stockholm vatten skulle ställa sig till ett eventuellt skadeståndskrav blir bolagsjuristen Per-Olof Digné upprörd.

– Vi behandlar alla ersättningskrav hur oseriösa de än är. Men det här kommer ju att avvisas. Det här är makalöst, hon borde vara jätteglad att hunden räddats. Om hon ställer krav på oss kommer vi att kräva henne på ersättning för de kostnader vi har haft och det blir mycket pengar, säger han.

Per-Olof Digné lägger hela skulden på Birgitta Lindström, trots att trumman saknade galler.

– Hon har skyldighet att ha uppsikt över sin hund.

Men tänk om det hade varit ett barn som krupit in där?

– Ja, men nu var det ju inte ett barn, utan en hund. Eller hur?