Hundratals bor i lägren i Högdalen

Tatiana och Marin Coscodaru planerar att stanna till efter nyår. De måste först få ihop pengar till att betala tillbaka lånet de tog för att resa hit, sedan vill de ha med sig pengar hem till operationer.
Tatiana och Marin Coscodaru planerar att stanna till efter nyår. De måste först få ihop pengar till att betala tillbaka lånet de tog för att resa hit, sedan vill de ha med sig pengar hem till operationer.
Elena Di Marco och Pertti Koistinen från EU-teamet pratar med Loredana Paun som bor i ett tält i ett av lägren. Hon har varit här i ett par veckor.
Elena Di Marco och Pertti Koistinen från EU-teamet pratar med Loredana Paun som bor i ett tält i ett av lägren. Hon har varit här i ett par veckor.
Det är ombonat i skjulet hos Tatiana och Marin Coscodaru.
Det är ombonat i skjulet hos Tatiana och Marin Coscodaru.

Lägren har blivit en del av söderort – bara i Högdalen finns tio bosättningar. Här bor människor i tält, husvagnar och skjul. Nu är vintern här och stockholmarna är inte längre lika givmilda.

– Vi kom hit för sent, säger Tatiana Coscodaru.

– Det är jättekallt. Vi visste inte att det skulle vara så kallt, säger Loredana Paun.

Hon bor tillsammans med sin man i ett litet tvåmannatält. De har varit här i två veckor. Om dagarna tigger de bredvid en bankomat i Skanstull. De tänker åka hem så fort de fått ihop tillräckligt med pengar till hemresan.

– Vi får ihop en hundralapp tillsammans om dagen. Det mesta går till mat, säger Loredana Paun.

Ett tiotal husvagnar står uppställda strax intill vägen nedanför Högdals-toppen. Vi är här tillsammans med Pertti Koistinen och Elena Di Marco från Stockholms stads EU-team. De informerar om vilka rättigheter EU-migranterna har. Om härbergen som finns och att de kan få ett mål mat på olika dagcenter.

– Vi talar om för dem att de lever olagligt, det vet de mycket väl. Det finns akuta boenden, men det är ett begränsat antal platser och de kan bara bo där i max fem dagar i sträck. Vi har nolltolerans mot minderåriga, om det finns barn agerar vi direkt och ser till att de får åka hem, vi har samarbete med socialtjänsten i flera städer i Rumänien. Inga barn får bo på gatan eller utomhus i Stockholm, säger Pertti Koistinen.

Loredana Paun och hennes man har varit här en gång tidigare, även då bodde de i Högdalen. Då var det sommar och varmt. De fick in dubbelt så mycket pengar, en hundralapp var om dagen.

– Folk ger inte lika mycket längre. Det är så många flyktingar som kommer.

De kommer från en liten by utanför Pitesti, där de bor i ett jordhus. Hemma har de fem barn som nu tas om hand av mor- och farföräldrar. På sommaren kan de ta dagjobb på jordbruk, men på vintern finns det inga arbeten.

– Det finns en hierarki bland EU-migranterna. Längst ner står de som sover direkt på gatan inne i stan eller under broar. Sedan kommer de som bor i tält. De som har husvagnar har det lite bättre, säger Pertti Koistinen.

Lokaltidningen Mitt i berättade redan för två år sedan om kåkstäderna som började växa fram i söderort. Avhysningarna väckte stor uppmärksamhet, men bosättningarna var snabbt tillbaka.

Bara i Högdalen finns ett tiotal läger. Här bor hundratals människor. Vi fortsätter en bit till. Här i närheten fanns lägret som brann förra året där en person omkom.

Ett tjugotal små kojor breder ut sig på sluttningen.

– Det här är det största jag har sett, säger Pertti Koistinen.

Vedklabbarna är prydligt travade utanför skjulen, blå Ikea-kassar hänger på krokar. Vi träffar Tatiana och Marin Coscodaru som är kvar för att städa när de andra har åkt in till stan för att tigga. De har varit här i tre veckor och stannar till efter nyår.

– Vi kom hit för sent. Folk ger inte lika mycket längre, de flesta ger bara en krona, säger Tatiana Coscodaru.

Hon får ihop 40 till 50 kronor om dagen vid Östermalmstorg. Marin gör egna kvastar av grenar och kvistar som han säljer för tjugo kronor styck.

Hemma i Rumänien har han varit yrkes­chaufför, men företaget han jobbade för lade ner. De har fem barn och sju barnbarn och behöver pengar till en operation både för Marin och för ett av barnen.

Tatiana visar oss in. Inne i det lilla huset är det varmt och ombonat. En kamin gör att de håller värmen i vinter. Maten lagar hon direkt på kaminen. Husen är byggda av ved från skogen och playwoodskivor.

Ett annat par kommer förbi, de har varit och hämtat vatten i dunkar nere vid macken.

Tatiana vill visa oss ett papper. ”Jag heter Tatiana” står det på papperet följt av några verb och substantiv. De går en svenskkurs på Cyklopen – som de kallar för ”diskoteket”.

– Vi lånade pengar till resan. Vi måste först få ihop pengar till att betala tillbaka lånet. Sedan behöver vi ha pengar med oss hem.

Den senaste tiden har det kommit in många anmälningar om bosättningar från allmänheten.

Förutom lägren i Högdalen finns ytterligare fyra i stadsdelen.

– Många tycker att det är stökigt, man kan känna sig rädd när det är många människor i skogen och en del är rädda för större bränder eftersom de sågar ner träd och eldar, säger Åsa Wigfeldt avdelningschef vid exploateringskontoret.

Hon har polisanmält lägren, men ännu finns inget avhysningsbeslut.

Läs mer: http://mitti.se/eu-migranter-utsatts-allt-oftare-for-vald/?tag=bandhagenarsta