Ingen ställs till svars för olyckan

Elliots föräldrar Anders och Daniel säger att frågan om ersättning handlar om Elliots liv och att de inte vet om det kapade fingret kommer att hindra honom från att göra något han vill.
Elliots föräldrar Anders och Daniel säger att frågan om ersättning handlar om Elliots liv och att de inte vet om det kapade fingret kommer att hindra honom från att göra något han vill.
Elliots högra långfinger är amputerat vid yttersta leden.
Elliots högra långfinger är amputerat vid yttersta leden.
2,5 år gammal klämde Elliot två fingrar i ett skötbord på förskolan så allvarligt att en del av ett finger behövde amputeras.

Nu står det klart att familjen nekas skadestånd.

Den 5 september förra året satt Anders vid köksbordet hemma i Årsta när de ringde från Valla förskola och berättade att hans son Elliot hade råkat ut för en allvarlig olycka. Han rusade dit.

– När jag kommit halvvägs till parkeringen hörde jag honom skrika. Han var blodig från topp till tå, berättar Anders.

Elliot hade tryckt på en knapp till ett höj- och sänkbart skötbord under tiden som en förskolepedagog bytte på ett annat barn. Pedagogen agerade snabbt och stängde av hissen, men två av Elliots fingrar kapades nästan rakt av – det ena hängde kvar i en sena och det andra i två.

– Skötbordet bet mig. Jag var jätteledsen, säger Elliot.

Han var tvungen att amputera en bit av ett finger och visar sin högerhand, där långfingret är kortare och stubbigare än de andra fingrarna och saknar nagel. På ringfingret syns i dag bara ett ärr.

Nu är skötbordet säkrat så att barnen inte kommer åt knapparna. Men trots att åtgärder har vidtagits för att något liknande inte ska hända igen, har ansvarsskadeutredningen kommit fram till att kommunen inte är ansvarig för olyckan och att familjen inte har rätt till skadestånd.

För att pengar ska betalas ut från ansvarsskadeförsäkringen krävs att någon har handlat med uppsåt eller av vårdslöshet.

– Jag kan inte se att man hade kunnat agera annorlunda för att undvika olyckan, säger Sara Berg, handläggare på skaderegleringsföretaget Crawford & Company, som har fattat beslutet på uppdrag av kommunens försäkringsbolag.

Man har ju ändrat konstruktionen på bordet, betyder inte det att det hade kunnat göras tidigare för att undvika olyckan?

– Jag bedömer att det inte gick att förutse att barnet kunde trycka på knappen och samtidigt få in fingrarna och att det på så sätt skulle gå att klämma sig.

Elliots föräldrar Anders och Daniel, som inte vill ha sina efternamn i tidningen, klandrar inte personalen som var på plats på förskolan, men de är förvånade och besvikna över att ingen i ledningen eller på stadsdelsförvaltningen bedöms vara ansvariga för det som har hänt. De är också kritiska till bemötandet de har fått efter olyckan och berättar att de har fått vara drivande och sköta alla kontakter med myndigheter och försäkringsbolag själva.

– Det är ingen från förskolans ledning eller förvaltningen som har kontaktat oss och frågat hur vi mår och erbjudit hjälp. Efter två månader fick jag höra i förbifarten att de av respekt inte ville störa oss, men det är väl vett och etikett att lyfta luren och fråga hur vi mår, säger Elliots andra pappa Daniel.

Förskolechefen Yvonne Wahlquist tycker att de har gjort vad de har kunnat och beklagar att Daniel och Anders känner sig nonchalant bemötta.

– Jag tycker att det är jättetråkigt att de upplever det så. Det är ju förskräckligt det som hände men jag upplever att vi har gjort det vi ska, säger Yvonne Wahlquist.

Elliot pratar fortfarande mycket om olyckan. Han är rädd för att klippa naglarna på handen med det amputerade fingret och reagerar varje gång han ser en ambulans. Han tror fortfarande i bland att fingret ska växa ut och bli som vanligt.

Föräldrarna har inte bestämt om och hur de ska gå vidare, men poängterar att de inte främst är ute efter pengar, utan att någon ska ta ansvar för att det kunde hända.

– Vi vill ha en ursäkt och en förklaring och ersättning för att det ens kunde hända. Och så vill vi att andra föräldrar ska veta vad som har hänt, säger Daniel.