Ingen vill betala notan för Gunduz

Gunduz Musayev är garanterad hjälp med bostad av arbetsförmedlingen, men de hänvisar till att det är kommunens ansvar att ordna den akuta bostadssituationen.
Gunduz Musayev är garanterad hjälp med bostad av arbetsförmedlingen, men de hänvisar till att det är kommunens ansvar att ordna den akuta bostadssituationen.
Gunduz Musayev är en av tusentals flyktingar som fallit mellan stolarna i det nya systemet.

Han får varken den bostad eller de bidrag han har rätt till från Sollentuna kommun.

Demokrati är ingenting man ska ta för givet. Speciellt inte i den forna sovjetrepubliken Azerbajdzjan. Det vet journalisten Gunduz Musayev allt för väl. Trakasserier, misshandel och att sitta inlåst i häkte i flera dagar utan anklagelser kom per automatik med jobbet på den regimkritiska tidningen Turan Eli.

– Officiellt råder yttrande- och pressfrihet, men regimen med säkerhetspolisen i täten sätter dit journalister för andra brott om de är obekväma. Bevisningen planteras, säger Gunduz Musayev.

För drygt ett år sedan fick han veta att han stod på säkerhetspolisens lista. Han packade en väska och flydde hals över huvud från sitt hemland. Kvar lämnade han fru och två barn. Efter en mödosam resa genom Ryssland kom han till slut till Sverige. Ett betydligt mer demokratiskt land, säger han.

Men att vara flykting i Sverige är ingen dans på rosor.

– Jag har flyttat åtta gånger på ett år. I dag bor jag i en fyra i Sollentuna tillsammans med sju andra personer.

De drygt 6 000 kronor han har rätt till i form av statliga bidrag räcker knappt till uppehälle och mat. Eftersom ingen vill ge honom ett riktigt lägenhetskontrakt har han inte rätt att söka extra bostadsbidrag. Som en sista utväg har han begärt socialbidrag av Sollentuna kommun.

Men de säger nej, och står på sig trots att Förvaltningsrätten anser att Gunduz Musayev har rätt till ytterligare 1 500 kronor i bidrag, vilket skulle innebära att han hamnar på det absoluta minibeloppet som en person får leva på i Sverige.

För Sollentuna kommun är det främst en fråga om vem som ska betala notan. I dag söker de flesta flyktingar sig till ett fåtal storstadskommuner som får ansvaret att ta fram bostäder och betala socialbidrag.

– Vi har inte hur mycket bostäder som helst. I vissa fall har vi tvingats hyra lägenhetshotell för att tillgodose behovet. Det handlar om stora summor, säger socialchefen Kerstin Lidman.

2010 tog riksdagen beslut om en ny lagstiftning som innebar att staten genom arbetsförmedlingen skulle ta ett större ansvar i flyktingfrågan. Varje flykting ska placeras i en kommun som förbinder sig att få fram en lägenhet med förstahandskontrakt. Fram tills dess har man rätt att bo kvar på flyktingförläggningen.

– Men det går att tacka nej till de här placeringarna. Gunduz Musayev ville bo i Sollentuna och då hamnar kostnaden hos oss, trots att den inte skulle göra det. Och det är den frågan som vi nu vill pröva i en högre instans. Vi vill ha ett prejudicerande beslut.

Gunduz Musayev ville inte bo kvar på flyktingförläggningen på obestämd tid, men han har inte heller tackat nej till en lägenhet i en annan kommun.

Han står fortfarande i kö tillsammans med tusentals andra flyktingar. Enligt en rapport från arbetsförmedlingen har inte ens hälften av de 5 750 flyktingar som begärde hjälp med bostad under år 2011 fått en lägenhet.

– Man är garanterad hjälp av oss, men vi kan för närvarande inte säga hur lång tid det tar eftersom det är brist på bostäder. Det är kommunens ansvar att ordna den akuta bostadssituationen, säger Mattias Wahlsten på arbetsförmedlingen.

Gunduz Musayev vill helst bo i Sollentuna.

– Här har jag mina landsmän, min skola och min jobblots. Dessutom tror jag att det är lättare att få jobb i Stockholmsområdet. Men har jag inget alternativ tar jag en lägenhet var som helst.