Inget brott att lägga stenblock på strand

Det behövs inga tillstånd för att strö stenbumlingar på strandskyddat ­område.

Det framgår av ett beslut i Österåkers byggnadsnämnd.

Egentligen borde kommunen inte ens tagit upp ärendet med de sextio stenblocken på strandskyddat område. Det är slöseri med offentliga resurser. Det hela ”börjar få ett löjets skimmer över sig”, skriver familjen Douglas genom sitt bolag Wasatornet till Österåkers kommun

Bakgrunden är de 60 stenblock, de största cirka 120 centimeter höga, som familjen Douglas lät placera ut på strandskyddat område i slutet av maj.

Enligt Douglas är syftet med raderna med stenblock att hindra obehörig motortrafik, nedskräpning och olovlig parkering.

Grannen, en arrendator på Douglas mark, som fick ett flertal stenblock placerade på vardera sidan av den lilla vägen fram till sin tomtgräns, har en annan åsikt. Eftersom Douglas förlorat en rättslig strid om arrendet tolkades stenarna som en bestraffning.

Grannen menar också att stenarna, varav de flesta placerats ut 30–50 meter från Säbyviken, bryter mot strandskyddet som i området gäller 300 meter från stranden.

Dessutom skriver han att stenarna försvårar om exempelvis brandkår eller ambulans skulle behöva ta sig till familjens hus. Men det avfärdas av Anne-Marie Wickström, vd för Wasatornet: ”Vad avser arrendatorns påstående om att räddningstjänsten inte kan nå deras arrendeställe är (det) absurt då stora skogsmaskiner och lastbilar kan färdas på vägen, skriver hon.

Och nu har även byggnadsnämnden i Österåker sagt sitt i frågan. Enligt nämnden behövdes varken bygglov eller annat tillstånd för att placera ut stenblocken.

Stenarna bedöms heller inte inskränka allemansrätten eller påverka växt- och djurlivet så att de bryter mot strandskyddet. Grannen uppger att han kommer att överklaga beslutet.

Fakta

Allmänheten ska ha tillträde

Inom ett strandskyddsområde får man inte utan dispens bygga så att ”det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”.

Man får heller inte göra åtgärder så att det ”väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter”.

Källa: 7 kap. 15 para­grafen, Miljöbalken