De vet inte om de får stanna i Sverige

Flyktingbarn.
Ali Haidary, 14, Ali Marimi, 17, Mohammad Reza Sanaie, 16, Mostafa Sarrari, 15 och Nemad Mohammadi, 14, kom till Sverige och Sturebyskolan förra hösten.
Nemad Mohammadi, 14, spelar teater och fotboll. Vill bli polis.
Nemad Mohammadi, 14, spelar teater och fotboll. Vill bli polis.
Mostafa Sarrari, 15, gillar att spela Playstation och att simma. Vill bli affärsman.
Mostafa Sarrari, 15, gillar att spela Playstation och att simma. Vill bli affärsman.
Mohammad Reza Sanaie, 16, simmar och spelar fotboll. Drömmer om att bli polis.
Mohammad Reza Sanaie, 16, simmar och spelar fotboll. Drömmer om att bli polis.
Ali Marimi, 17, styrketränar, springer och boxas. Vill bli bilmekaniker.
Ali Marimi, 17, styrketränar, springer och boxas. Vill bli bilmekaniker.
Ali Haidary, 14, håller på med freefight, simmar och spelar teater.
Ali Haidary, 14, håller på med freefight, simmar och spelar teater.
De har varit i Sverige i över ett år. De har lärt sig simma, tala svenska och drömmer om en framtid här. Men två av deras kompisar har fått lämna landet och oron följer dem varje dag.
– Jag vet inte vad som händer om jag inte får stanna i Sverige. Kanske döden, säger Nemad Mohammadi.

Det är tidig eftermiddag på Sturebyskolan. Eleverna i den lilla förberedelseklassen sitter djupt koncentrerade över sina böcker.
Nemad Mohammadi, Mostafa Sarrari, Mohammad Reza Sanaie, Ali Marimi och Ali Haidary kom hit från Afghanistan för drygt ett år sedan. De talar bra svenska och läraren Susan behöver knappt rycka in för att tolka. Vi besökte klassen i våras. När jag frågar hur den senaste tiden har varit kommer svaret snabbt.

– Inte bra. Två av våra kompisar har deporterats till Tyskland. De åkte i somras, säger Nemad Mohammadi.

Ingen av dem vet om de får stanna i Sverige och ovissheten är en tung börda att bära.

– Jag är orolig, jag tänker på det hela tiden. Jag vet inte vad som kommer att hända om jag inte får vara kvar. Kanske döden, säger Nemad Mohammadi.

Han har ingen kontakt med sin familj. Internet finns inte på landsbygden och han vet inte ens om de är kvar i Afghanistan eller om de är i Pakistan.

Mostafa Sarraris familj bor i Iran.

– Jag har ingen kvar i Afghanistan. Jag skulle vara helt ensam där.

När osäkerheten tar över tillvaron är skolan en trygg och fast punkt.

– Det är bra i skolan, när man kommer hit tänker man inte så mycket på det, säger Nemad.

När det kom många barn förra hösten startade Sturebyskolan snabbt en förberedelseklass. Men klassen ha krympt.

Flyktingpolitiken tog en ny vändning för ett år sedan och i år har det bara kommit två nya elever.

– Då tryckte staden på att skolorna skulle ta emot fler, men vi hade ont om plats. Nu har vi en ny paviljong men nu kommer det inga elever, säger Susan.

Mohammad och Nemad pluggar tillsammans.

Mohammad och Nemad pluggar tillsammans.

Svenska och matte pluggar de tillsammans i förberedelseklassen, men andra ämnen som SO, musik och hemkunskap har de med andra elever på skolan.

Det är många nya världar som öppnats för killarna det här året. Nemad Mohammadi och Ali Haidary spelar teater och var med i en föreställning som eleverna satte upp på Dansens hus i våras. Favoritmaten är köttbullar, de har lärt sig att simma, och fått nya fritidsintressen. Flera av dem boxas och spelar fotboll.De bor i familjehem i Östberga. Alla hos afghanska familjer.

– Det är bra, men jag hade hellre bott hos en svensk familj. Vi vill ju lära oss svenska, säger Mostafa Sarrari.

– Jag lånar svenska böcker på biblioteket och läser hemma på kvällarna, säger Mohammad Reza Sanaie.

– Jag hade hört om jämlikhet och jag tycker att det är så som jag trodde. Vi har lärt oss hur man uttrycker sig. Man är fri att säga vad man tycker och vad man vill, säger Nemad.

Men en sak hade de inte kunnat föreställa sig.

Dagen innan vårt möte fick Mostafa ett brev från Migrationsverket med en kallelse till intervju den 18 december. Det är den första på ett år och två månader. Ingen annan har blivit kallad, inget har hänt under den här tiden.

– Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid, säger han.

Läs mer här: Tre av fyra har inte fått besked