Min lokala hjälte

Irmgard är en av öns allra äldsta

Det är svårt att tro att den här kvinnan blir 90 år gammal den 23 november, men hennes livserfarenheter vittnar om någonting annat.
Det är svårt att tro att den här kvinnan blir 90 år gammal den 23 november, men hennes livserfarenheter vittnar om någonting annat.
Hon överlevde krigets Tyskland. Via Tanger och franska Marocko kom hon till slut till Lidingö, livserfarenheterna har varit många för Irmgard Lundberg, en av Lidingös närmare 3 000 personer som är över 90 år.

I den vackert inredda lägenheten full av blommor och växter berättar Irmgard Lundberg om den första tiden i Sverige. Hon växte upp i Tyskland under andra världskriget där minimala matransoner var vardag. Senare i livet bodde hon med sin svenska man under en tid på Södermalm, granne med ett konditori och en delikatessbutik – en total kontrast till krigsårens elände.

Irmgard träffade sin man hos en gemensam bekant i Tyskland efter kriget. Han arbetade inom Rädda barnen vid krigets slut, de blev kära och gifte sig 1946.

– Men den svenska kylan gjorde sig påmind och vi styrde kosan mot Afrika och spenderade tre år i Tanger i det spanska protektoratet av Marocko, sedan vidare söderut till franska Marocko i tio år, innan vi hittade lugnet här på Lidingö, berättar hon.

Irmgard fyller 90 på måndag och är en av de som drar upp Lidingös statistik, här blir kvinnor nämligen äldst i landet med en medellivslängd på 86,2 år. 2 765 personer på ön var över 80 år förra året.

Rösten är full av liv när hon drar otaliga berättelser från de unga åren. Hon har bland annat stått mitt emot soldater med som riktat pistoler mot henne för att kunna behålla familjens radio. Senare i livet tillbringade hon 16 år med att ta hand om sin man, som fick en hjärnblädning och blev förlamad när de flyttade tillbaka till Sverige 1960. Hon har också tagit hand om sin diabetessjuka dotter, som gick bort för två år sedan.

– Många minnen är smärtsamma, men många är också roliga och jag har många att dela dem med. Grannarna, familj och vänner ringer stup i kvarten. Vi har haft roligt allihopa, mycket dans och roligheter. Men ibland måste jag bromsa.

Trots att Irmgard har sett mycket omänsklighet och fördärv under sitt långa liv har hon också mött många som visat vad medmänsklighet handlar om – och hon har visat detsamma. När hon jobbade på en gård i Tyskland gav hon franska fångar smörgåsar fast hon visste att det kunde leda till ett skott i huvudet.

– Jag visste att vi tyskar skulle bli hatade, men jag tänkte att de någon gång kunde få se att alla tyskar inte är likadana.

– När jag tänker på flyktingkatastrofen i dag tänker jag på min mamma som flydde från ryssarna. Det gick bra för oss alla till slut, vilken tur jag haft.

På måndag firas det nittionde året tillsammans med tre generationers familj och vänner. Och på Lidingö kommer hon att stanna.

– Jag trivs så bra här, folk vet vem tanten med skotern är. Och jag har så fin familj och är hyfsat frisk – bara höften kunde göra lite mindre ont.