Min lokala hjälte

”Jag trodde den skulle äta upp mig”

Wilma Karlssons 6-årsdag blev dramatisk.

När hon skulle klappa en cirkuselefant i Gubb­ängen lyfte den upp henne i snabeln.

Det blev en dragkamp mellan elefanten och Wilmas pappa.

– Jag trodde den skulle äta upp mig, säger hon.

Wilma Karlsson, 6, och hennes pappa Jonas Karlsson hade i torsdags varit inne i stan och klev sedan av vid tunnelbanan i Gubbängen. Där fick de syn på cirkuselefanter ute på fältet.

– Vi såg elefanterna och tänkte att vi måste gå och titta. Det var jättehäftigt! Och det var ju Wilmas födelsedag och allt, säger Jonas Karlsson.

De såg att några pojkar stod och matade elefanterna med ogräs.

– Elefanterna stod bakom någon slags tillfällig inhägnad. Jag vet ju att man inte ska gå fram till så stora djur, men det var stundens ingivelse, säger Jonas Karlsson.

Han började klappa elefanten på snabeln. Sedan gjorde Wilma likadant.

– Då tog elefanten tag om Wilmas ben med snabeln och lyfte upp henne i luften. Wilma skrek och var skräckslagen, säger Jonas Karlsson.

Wilma nickar.

– Jag var jätterädd. Jag trodde att den skulle äta upp mig.

Jonas Karlsson tog tag i hennes armar och försökte slita loss henne. Men elefanten höll ett fast grepp med snabeln. Det blev en rejäl dragkamp innan det stora till slut släppte taget.

Wilma tappade sin sko i tumultet. Elefanten fick tag i den och stoppade in den i munnen.

– Den spottade ut den efter en stund, men den var söndertuggad, säger Jonas.

Enligt Helena Schicht, turnéledare på Cirkus Maximum, har cirkusen djurskötare i närheten hela tiden.

– Det var tur att det slutade som det gjorde. Jag har sett föräldrar som låtit sina ettåringar klappa elefanter. Man måste ha respekt för djur man inte känner. Elefantsnablar är långa, nyfikna och hårda, säger hon.

Uppfyller ni de krav på säkerhet som man kan kräva?

– Ja, det tycker jag. Elefanterna står i en hage innanför ett elstängsel. Vi sätter upp avspärrningsband ett par meter utanför för att man inte ska gå fram.

Cirkus Maximus bjöd senare Wilma och hennes familj på cirkusen som plåster på såren.

– Wilma tyckte att det var kul och jag har inte varit på cirkus sedan jag var liten. Men vi var tvungna att gå innan det var slut så vi hann aldrig se elefanterna, berättar Jonas.

Födelsedagen slutade trots allt bra. Och mötet med elefanterna kan bli en rolig och spännande historia för Wilma att berätta för kompisarna.

– Vi har pratat mycket om det och nu skrattar hon mest åt det, säger Jonas Karlsson.

Elefanten höll ett fast tag om Wilmas ben, medan pappa Jonas Karlsson drog i hennes armar.

Jag vet att man inte ska gå fram till så stora djur, det var stundens ingivelse.jonas karlsson, Wilmas pappa