ANNONS

Jennifer är orolig för att smittas på sitt jobb på förskolan

Jennifer Lindquist bor i Haninge och jobbar inom förskolan i Tyresö.
Jennifer Lindquist bor i Haninge och jobbar inom förskolan i Tyresö.
Haningebon Jennifer Lindquist funderar över tillvaron på förskolan i Tyresö där hon jobbar.
Vad händer om hon blir smittad?
ANNONS

coronaberättelser balk

Under vinjetten coronaberättelser samlar Mitt i läsarnas historier i coronatider.

Hur har du det i coronakrisen? Mejla till oss och berätta!

Ber om ursäkt, arbetar i Tyresö kommun. Men vill gärna att detta kan gå ut till Stockholm OCH Haninge också.

jag arbetar på förskola som barnskötare – studerar till förskollärare 100%

Jag vaknar på morgonen hemma i Haninge, är orolig. Jag har en astma som jag föddes med och har en försämrad lungkapacitet. Jag andas dåligt 365 dagar om dygnet trots medicinering. Jag är rädd för att bli smittad av covid-19 och varje dag matas jag av media och samtal om viruset. 

Jag vaknar, vad är det för nytt jag ska mötas av i dag? Jag väcker mina barn och håller min oro för mig själv. De är medvetna om Corona, vi samtalar och försöker att belysa våra känslor. Inför barnen är jag stark och försöker att hålla ett lugn. När jag lämnar dem på skola och förskola känner jag en tyngd inom mig. Jag får inte följa med barnen in i skolan och förskolans entré, barnen känner även här att situationen är annorlunda.

När jag lämnat dem ska jag åka till jobbet, en förskola i Tyresö. Först ska jag hoppa på en buss som är proppfull med människor. Vad hände med antalet människor i samma utrymme? Och vad hände med avstånd? Här sitter människor som är rädda, oroliga och man kan känna den tunga auran i bussen. Busschauffören får inte bli smittad, så alla får gå i mittengången eller längst bak. Hen blir skyddad och vi får inte närma oss personen vilket jag tycker är otroligt bra. Däremot undrar jag hur man ser på oss andra? Som åker bussen? … Det är fortfarande en gåta. 

När jag går av bussen promenerar jag den sista biten till jobbet. Jag öppnar dörren till förskolan när jag tar mig in till min avdelning, så ska jag glatt hålla mitt humör uppe och möta barn och vårdnadshavare i hallen. Vi får inte låta vårdnadshavare komma in med tanke på smittorisken. Bara detta känns så opersonligt. På avdelningarna kommer det in barn efter barn. Många kramas. Vi tar emot dem med glädje och försöker få dem att tänka på annat, vi försöker att få dem trygga. Barnen har ett stort behov av att samtala, reflektera och ställa frågor om viruset. Vi märker att många samtalar med sina barn hemifrån, men vi försöker att besvara barnen i den mån vi kan. Här är det även viktigt för oss att visa att vi vuxna inte alltid vet allt, vi är precis lika ovetande som barnen och det tror jag bidrar till en trygghet att veta att de inte är ensamma. Vi sitter i samma båt. 

ANNONS

De riktlinjer vi har fått är att vi bland annat ska hålla avstånd till alla och här känner jag att det brister, hålla avstånd från vad? Det går inte att hålla avstånd inom förskolan? Hur ska detta gå till? Vi som arbetar inom förskolan har INGET som helst skydd för att bli smittade. Vi har ingen skyddsutrustning, inga skyddsglasögon eller skärmar som täcker våra ansikten, inga munskydd. Vi går med våra egna kläder hemifrån och det ända vi kan skydda oss med är att tvätta händer med tvål och vatten samt handsprit. Ändå möts vi av barn som vill kramas, vill ha närhet, vill sitta bredvid och de samtalar om nära och kära som är hemma och är sjuka. Även om vi samtalar om detta konstant, så kan vi inte undvika närkontakten med barnen. Vi inom förskolan arbetar inom en otroligt utsatt verksamhet och detta gör oss besvikna, rädda och oroliga. 

Konstant går vi och är oroliga över när vår tid är inne. När är det vår tur att bli smittade och hur gör vi då? Vi inom förskolan är så otroligt oroliga. Hur förhåller vi oss till denna situation?! Situationen är ohållbar och det är inte lätt att arbeta med en konstant oro i kroppen. Dagligen möts vi av information om hur många som insjuknar och många som dör. Jag har ett liv utanför förskolan, jag är LIVRÄDD för att det ska hända någon i min närhet något, eller ja, en dag kan det vara jag?

Jennifer Lindquist

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Stockholm direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.