Jennifers mamma Dagmar Wallin besöker ofta graven.
Jennifers mamma Dagmar Wallin besöker ofta graven.
Jennifer Andersson strypmördades den 20 juni 2001
Jennifer Andersson strypmördades den 20 juni 2001

Jennifers mamma har slutat gråta

Brott / Nyheter Det har gått lite drygt sexton år sedan Jennifer Andersson mördades.
Saknaden försvinner aldrig, men Dagmar har slutat gråta.
– Han fick en chans. Men hon då? Hon fick ingen andra chans. Vi fick livstid. Han borde ha fått livstid, säger Dagmar Wallin.

En vit blomlykta står framför gravstenen med Jennifer Anderssons födelsedatum, den 19 juni 1983.

På gravstenen finns även ett fotografi på Jennifer och en ingraverad text: Vår älskade dotter Maria Jennifer Sabina Andersson-Wallin. Bragt om livet den 20 juni 2001.

Dagmar Wallin rensar i rabatten.

– Det var en studentbostad vi skulle ordna, inte en grav, säger hon.

Mördades 2001

När Mitt i träffar Dagmar Wallin har det gått lite drygt sexton år sedan hennes dotter mördades, strax före midsommar 2001.

Jennifer var en ordentlig tjej, säger Dagmar Wallin, hon brukade höra av sig om hon skulle vara borta.

Men den här onsdagen hörde Jennifer aldrig av sig.

Porträtt på Jennifer på ett bord i hennes flickrum hemma hos föräldrarna. Foto: Stefan Källstigen

Morgonen därpå, när Jennifer fortfarande inte kommit hem, kontaktade Dagmar Wallin polisen.

Polisen gav henne beskedet att Jennifer hade hittats död bakom Ektorpsskolans skolkök i Nacka.

Dagmar Wallin minns vad hon kände:

– Jag dog väl.

Det tog Dagmar Wallin flera dagar att samla sig. Hon har också gått i terapi och bearbetat det som hänt. Hon fick också stort stöd av polisen, säger hon.

Lyssnade på musik

En del av terapin var att lyssna på 60-talmusik, den musik hon växte upp med, för att få trygghet och glädje, säger hon.

Dagmar Wallin visar det som var Jennifers rum hemma i villan i Älta. Inramad bakom glas hänger Jennifers karatekläder, en vit jacka med karateklubbens logotyp och Jennifers namn. På väggen hänger medaljer som Jennifer vunnit vid karatetävlingar.

Jennifers karatekläder sitter inramade i en inramad glastavla på väggen i det som var hennes rum hemma hos mamma och pappa. Foto: Stefan Källstigen

Den finaste medaljen är kanske Jennifers VM-bronsmedalj i karate 1999.

Kände varandra

Jennifers mördare visade sig vara en kampsportare som rörde sig i samma träningsmiljöer som Jennifer. Mannen greps redan några timmar efter mordet och dömdes till tio års fängelse. Några år senare blev han själv mördad, under en permission från fängelset. 

Polisen kom hem till Dagmar Wallins familj och frågade om de visste något om dödsfallet.

– Dom frågade om jag hade någon idé, säger Dagmar Wallin.

Lokaltidningen Mitt i Nacka, juni 2001

Besviken på domen

Hon är besviken på domen kampsportaren fick:

– Han fick en chans, säger hon om mannen som mördade hennes dotter. Men hon då? Hon fick ingen andra chans. Vi fick livstid. Han borde ha fått livstid.

I dag föreläser Dagmar Wallin om vikten av att föräldrar tar reda på vad barnen har för sig på fritiden, särskilt vilka tränare flickor som ägnar sig åt idrott har. Hade hon själv känt till kampsportaren hade hon kanske kunnat ingripa, säger hon.

För Dagmar Wallin finns sorgen och saknaden efter dottern ständigt kvar:

– Jag tänker på Jennifer varje dag men jag gråter inte längre, säger Dagmar Wallin.

Det går inte en dag utan att Dagmar Wallin tänker på den mördade dottern: ”Men jag gråter inte längre”, säger Dagmar Wallin. Foto: Stefan Källstigen