Jessica öppnade sitt hem för Ermiya

Ermiya och Jessica Jormtun brukar kvällsfika och pyssla med praktiska grejer ihop.
Ermiya och Jessica Jormtun brukar kvällsfika och pyssla med praktiska grejer ihop.
– Att bo hos någon är det bästa sättet att komma in i det svenska samhället.
Det säger 24-årige Ermiya, som flytt från Irak.
Han har fått husrum hos Jessica Jormtun, ordförande i Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd (MP)

Katten Korre spatserar obekymrat över köksbordet hemma hos Jessica Jormtun i Axelsberg.

– Vi har två katter så det handlar mycket om dem här hemma. Ermiya och jag har bland annat hjälpts åt att fixa nätet som hindrar katterna att ta sig från balkongen, säger hon.

– Jag tycker mycket om djur, vill gärna skaffa hund när jag får egen bostad, säger Ermiya på engelska.

Flykten från Irak var en mardröm

24-årige Ermiya har bott hos Jessica Jormtun och hennes sambo Olof i sammanlagt en månad. Han kom till Sverige i slutet av 2015 efter en mardrömslik flykt från Irak tillsammans med sin bror. Han berättar hur de forslades i plastbåt på Medelhavet, och hur de gick i timtal i skogen utan mat. Desperation och aggressivitet uppstod i de stora flyktingskarorna.

– Det gick inte att lita på någon utomstående. Jag och min bror kom ifrån varandra två gånger, och ibland gick det inte att ringa för att man inte hade rätt lands sim-kort. Men som tur var fann vi varandra igen, säger han.

Brodern bor nu i en annan stad, medan Ermiya har fått husrum i Jessica Jormtuns gästrum. Förmedlingen av rummet har skett via en organisation. Så länge Ermiya bara har ströjobb bor han gratis.

Det handlar om att hjälpa till efter sin förmåga. Alla kan inte göra allting, men alla kan bidra med något.

Jessica Jormtun (MP)

Att släppa in en okänd människa i sitt hem var inte så stort steg att ta, tycker Jessica Jormtun.

– Nej, jag har känt mig inkluderad i familjer när jag rest runt i Latinamerika, och nu är det jag som tar emot nyanlända vänner, säger hon.

Jessica Jormtun (MP) och Ermiya är båda väldigt förtjusta i sötsaker och har infört ett sockerstopp – med vissa undantag.

Ermiya och Jessica Jormtun säger att de kommer bra överens.

– Vi brukar ta en kvällsfika tillsammans och sitter uppe och pratar och lyssnar på musik. Vi är båda alltför förtjusta i sötsaker och har bestämt att sluta med socker, säger Jessica och skrattar.

– Jag tog sammanlagt 30 sockerbitar om dagen i mitt te förut, säger Ermiya

30?

– Ja, vi gillar sött där jag kommer ifrån. Hört talas om baklava? ler han.

De har också hunnit med en ”turisttur” i Stockholm: kollat in slottet och Gamla stan. Sådant som han inte hade gjort tidigare.

– När man har varit på flykt, är deprimerad och det är mycket som ska ordnas praktiskt, då blir det inte att man går runt i stan. Därför är det bra att någon tar med sig en ut. Att bo hemma hos någon är det bästa sättet att komma in i det svenska samhället, säger Ermiya som sökt uppehållstillstånd i Sverige och drömmer om att bli ingenjör.

Pratar ni mycket politik med tanke på att Jessica Jormtun är politiker?

– Nej, jag tycker varken om att prata politik eller religion, det har ställt till med så mycket elände i världen, säger Ermiya.

– Men om du vill kan jag visa dig Stadshuset och Gyllene salen, inflikar Jessica Jormtun.

Hon har informerat Ermiya om typiskt svenska saker som tv-licens, och introducerat honom för sina vänner.

– Jag vill att nyanlända ska känna sig inkluderade, det är min tanke.

Samtidigt sitter Jessica Jormtuns eget parti i en regering, som skärpt asylreglerna så att de ligger på EU:s miniminivå. Hon är kritisk till detta.

– De borde ha frågat folk innan: Vilken kapacitet har ni att hjälpa till? Om alla ställer upp kan man hjälpa fler.

Men hur mycket ska frivilliga krafter ta ansvar för?

– Det handlar om att hjälpa till efter sin förmåga. Alla kan inte göra allting, men alla kan bidra med något.