Johan räddade man från brand

Utan vare sig syrgas eller skyddskläder tog sig den ledige brandmannen Johan Alm in i det brinnande huset i Kallhäll.
Utan vare sig syrgas eller skyddskläder tog sig den ledige brandmannen Johan Alm in i det brinnande huset i Kallhäll.
Röken stod rakt ut från huset genom balkongdörren.
Röken stod rakt ut från huset genom balkongdörren.
Förra året dog en person i en bostadsbrand i Järfälla. I år hade det kunnat bli en till. Om det inte var för Johan Alm.

– Jag kände att jag inte fick någon luft i röken, men jag kunde inte lämna honom där, säger han.

Varje år brinner det i 30 hem i Järfälla. Oftast blir det bara skador på möbler och inredning, men ungefär vartannat år dör en Järfällabo i lågorna. Förra onsdagen höll det på att hända igen.

Då utbröt en brand i en lägenhet i Kallhäll. Mannen som bor där lyckades inte ta sig ut på egen hand och Järfällas brandkår var upptagen med en annan brand i en industrilokal. Som en ödets nyck råkade Johan Alm åka förbi.

Nu är inte Johan Alm vem som helst. I vanliga fall har han hjälm, röd jacka och bekämpar just bränder i sitt jobb som brandman på räddningstjänsten.

Men den här onsdagsmorgonen var han ledig, eller rättare sagt – var han i färd med att göra vatten- och elavläsningar eftersom han knäcker extra som fastighetsskötare.

– Då ser jag på ett hus, nio våningar upp, hur det kommer svarta puffar från ventilen. Vi tar ett varv med bilen runt och när jag vevar ner rutan känner jag direkt att det luktar brand. Det är ingen torrkokning eller elfel. Jag känner igen den lukten.

En balkongdörr på andra våningen står öppen.

– Där bara trycker det ut kolsvart rök.

Johan rusar upp till andra våningen. Mellan trapphuset och korridoren finns glasdörrar, men ingenstans är det någon rök.

– Jag känner bakom vilken dörr branden finns. Det puffar ut rök runt karmen. Så jag rycker i handtaget, men det är låst. Jag skriker och sparkar på dörren med mina stålhätteskor, men ingenting hörs.

Han rusar ner igen. Ser till att bilen flyttas så att brandbilen kan komma intill, kopplar ur en vattenledning så att hans kollegor snabbt ska kunna koppla in sina slangar. Då säger en granne: ”Lägenhetsdörren är öppen.”

– Jag rycker åt mig en brandsläckare från bilen och rusar upp. Lägenhetsdörren är öppen och det bara väller ut rök. Men jag har inte mött någon i trappan. Och någon måste ha öppnat dörren. Då måste det finnas liv kvar att rädda.

Mer än så tänker inte Johan. I vanliga fall, när han är i tjänst, har han mask, tuber med syre, skyddskläder och inte minst information – vem kan finnas i lägenheten. Nu vet han ingenting, och han är ensam.

– Men jag tänker inte. Det var ett ryggmärgsbeteende. Jag hukar mig ner och springer in i hallen. Ropar ”Hallå!”, men det enda jag hör är branden.

Med vänster hand i väggen söker han sig framåt. Till vänster finns köket och det är där det brinner. Johan ser lågorna som slickar taket. Han kan inte släcka på egen hand.

– Brandsläckaren är liten, två kilo, stor som en coca cola-flaska. Jag trycker av den – puff-puff! – sedan är den slut. Jag skriker igen ”Hallå” och då hör jag hur någon svarar med svag röst från andra sidan hallen.

På höger sida om hallen finns sovrummet och Johan hukar sig och springer dit.

– Jag känner mig fram, det är en säng. Han sitter upp i sängen och har rök från midjan och uppåt. Jag rycker tag i honom och skriker ”Vi måste ut!”, men han försöker vifta bort mig. Han är omtöcknad och säger att han bara vill sova.

Johan får slita ner honom från sängen, tar tag i hans handleder och börjar släpa honom mot dörren.

– När vi kommer till hallen känner jag att jag inte får någon luft i röken, men jag kunde inte bara lämna honom där. Dörren är precis bakom mig.

Johan uppbådar sina sista krafter och drar ut mannen i korridoren och stänger dörren till lägenheten.

När han kommer ner till porten möter han räddningstjänsten från Märsta. Hans kollegor i Järfälla är upptagna med en brand i en industrifastighet på Skarprättarvägen. Han berättar om läget innan han pustar ut.

– Det svider i halsen och när jag spottar är det svart som kaffesump. Plötsligt får jag knappt luft. Det känns som att andas genom en tvättsvamp.

Han får syrgas och förs till Danderyds sjukhus. Mannen som han räddat förs till Karolinska med rökskador. Johan får stanna på sjukhuset i några timmar. Och sedan går han på sitt pass på brandstationen klockan 17.30.

– Det var först efteråt som jag började tänka på vad som hade kunnat hända. Det hade kunnat räcka med ett par andetag i röken för att bli medvetslös. Men just då fanns inte de tankarna.

SÅ GÖR DU OM DET BÖRJAR BRINNA

Att springa in i en brinnande lägenhet är inte att rekommendera. Men det finns mycket annat som var och en kan göra vid en brand. Och för att förhindra att det över huvud taget börjar brinna.

– Bränder börjar ofta i köket, framförallt vid spisen, säger Lars Brodin, brandingenjör på Brandskyddsföreningen.

Bland de som omkommer är äldre överrepresenterade.

Men det finns många sätt att förebygga eldens framfart. Med sunt förnuft kommer man långt: lämna inte levande ljus och håll diskbänkar och annat rent från brännbart material. Ett annat tips är att aldrig lämna hemmet medan hushållsapparater som torktumlare, tvätt- eller diskmaskin är igång.

– Det finns också en del myter, men strykjärn, kaffebryggare och tv orsakar inte alls många bränder, säger Lars Brodin.

Det är också viktigt att inte ladda mobilen när man sover – eller att ha en brandvarnar i sovrummet om det finns apparater där.

– När vi sover så vaknar vi inte av rök, säger Lars Brodin.

Om det ändå börjar brinna finns det fyra saker att komma ihåg:

* Rädda. Men bara om det kan ske utan risk. Ta dig ut. Rök stiger uppåt, undvik den genom att krypa. Stäng dörrar och fönster.

* Varna. Upplys andra som hotas av branden.

* Larma. Ring 112 och möt räddningstjänsten när de kommer.

* Släck. Om du bedömer att du klarar det utan risk, försök att släcka. Rikta brandsläckaren mot glöden, inte mot lågorna.