Min lokala hjälte

Kåkstäder växer upp i söderort

I hemsnickrade hus i skogen i Högdalen bor ett tjugotal människor.

Detta är en av tolv kåkstäder i söderort. Nu väntar vinterkylan – som innebär akuta hälsorisker.

– Misär, säger social­sekreteraren Gisela Bergfors.

Pallar, plywood och kartong. Längs med spåren i ett skogsparti i Högdalen har någon byggt ett tiotal små hus som isolerats med madrasser och pressningar.

Solen sipprar in mellan de höga björkarna men har ännu inte lyckats tina de frusna pölarna på marken.

Det ryker ut skorstenarna denna tidiga torsdagsmorgon.

– Alla andra ligger och sover, säger 21-årige Emilior som berättar att han kommer från Bulgarien och har bott här sedan i maj.

Han bor här med sin familj och ett 20-tal andra personer.

Emilior, som är på väg till närmaste bensinmack för att hämta vatten, är klädd i en luvtröja och tunna gymnastikskor.

När Lokaltidningen Mitt i presenterar sig, tar han ett steg tillbaka.

– Problem? frågar han.

Lägret ligger på stadens mark och utan tillstånd får de som bor här inte stanna.

Då faller det på exploateringskontorets lott att ta hand om ärendet. Nu har tjänstemännen bett Kronofogden att komma och köra bort dem.

Vad händer efter avhysningen?

– Då flyttar de vidare till en annan plats och börjar om, säger Susanne Bovallius, enhetschef vid exploateringskontoret.

Då börjar även samhällets process om. Susanne Bovallius medger att det är ett resursslöseri.

Socialtjänstens uppsökarenhet känner väl till boplatsen och en rad andra liknande ställen i området. De besöker dem som bor där, ser till att barn inte far illa och att de vuxna inte befinner sig i akut fara.

Enligt socialsekreteraren Gisela Bergfors kommer de till Sverige för att ordna försörjning eftersom de lever i svår fattigdom i hemländerna.

Att tigga på gatan i två dagar ger lika mycket som en månads socialbidrag i exempelvis Rumänien, uppger hon.

Enligt uppsökarenheten verkar alla som bor i Emiliors läger må bra. Men när temperaturen faller ändras förutsättningarna.

Kylan kan innebära akut fara och enligt socialtjänsten finns tolv liknande läger runt om i skogarna i söderort.

I Stockholms kommun rör det sig om cirka 30 platser.

– Det är en social misär. Tidigare såg vi mest husvagnar och tält, men här är det plötsligt fyra väggar, tak och en dörr, säger Gisela Bergfors. Just nu vet vi inte vilka alternativen är, men det måste lösas på politisk nivå.

Enligt socialborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) jobbar man för att samordna insatserna i staden bättre och för att polisen ska kunna sköta avhysningar. Men Stockholm ska också lyfta frågan på EU-nivå.

Ett tiotal hemmasnickrade hus står längs med spåren. För att hålla värmen eldar de som bor här i kaminer.