Min lokala hjälte

Kårstas egen starke man

”Kårsta-Björn” var starkare än någon annan, sades det.

Med bara sina händer kunde han riva sönder en telefonkatalog eller räta ut en hästsko.

Mitt i har dykt ned i historiearkiven och funnit berättelsen om en mycket stark man.

Kan du bryta av tre stycken åttatums spikar med tänderna, riva sönder telefonkataloger med bara händerna, räta ut hästskor eller stå i brygga och samtidigt ha tolv man stående på dig?.

Inte det?.

Det här var inte någon konst för ”Kårsta-Björn” som levde i Kårsta under början på 1900-talet. Han ska dessutom ha klarat av att slita av en tross med tre tons hållfasthet och att driva i en spik i en planka med bara handen.

Enligt Vallentuna kommuns bildarkiv tjänade han pengar på att visa upp sig som kraft­atlet på bland annat Gröna Lund och olika marknader. På en enda söndag kunde han ha upp till sex uppträdanden.

Men vem var denna urstarke Kårsta-profil?

Egentligen hette han Nils Gunnar Andersson och var en av sönerna på Bonn-Anders gård, strax nedanför kyrkan i Kårsta. Han föddes i maj 1902 och var yngst av sju söner till August ”Bonn-Anders” Andersson.

– Jag minns honom som en arg farbror, man var lite rädd för honom, berättar Ann-Christin Lundin som är barnbarn till ”Kårsta-Björns” bror.

I dag finns det inte många kvar i livet som kan berätta om vem denne man var. De få som Mitt i har pratat med kan dock berätta att han var en speciell man som det pratades och skvallrades om i bygden på tiden då det begav sig.

– Förr samlades herrarna i byn varje lördag för att bada bastu, då pratades det en del om honom. Han var en ungkarl, gifte sig aldrig, säger Hanse Söderström.

Bland annat minns Hanse en historia som hans pappas farbror har berättat.

– Ibland kunde man se hur träden strax intill tågstationen kunde svaja. Då var det Gunnar som var där och tränade, säger han.

Om dagarna ska han inte ha gjort så mycket.

– Han var väldigt lat. Det var inte lätt att få fart på honom, ­säger Marianne Tomasziewski vars pappa var vän med honom.

Enligt henne ska han ha flyttat runt en hel del.

– Ett tag fick han flytta in på vår gård, säger Marianne.

Men inte ska det ha blivit mer fart på honom där.

– Nej, han åt som en häst och mamma skötte nästan honom som ett barn. Hon talade till och med om för honom när han skulle tvätta sig och så, säger hon.

Enligt Ann-Christin, som har släktforskat en del, fick han en dotter som i sin tur fick tre barn. Men inget av Kårsta-Björns barnbarn, som Mitt i har kontaktat, känner till något om sin morfar.

– Mamma (Kårsta-Björns dotter, reds. anm.) berättade aldrig något om sin biologiske far, säger ett av barnbarnen.

”Kårsta-Björn” dog 1966 i Krylbo och begravdes sedan i Norrtälje kommun.