Klassen har återträff – 70 år efter examen

För 70 år sedan gick de i samma klass. Nu ses de igen.
För 70 år sedan gick de i samma klass. Nu ses de igen.
70 år efter den sista dagen på Turebergsskolan var det dags för klasskamraterna att ses igen.

– Det känns som om det var igår, säger Gunvor Ås.

En efter en kommer de gamla Turebergseleverna promenerande till Lillstugan i Sollentuna där de har stämt träff för en lunch. De har haft återträffar förut efter att de gick ut skolan som 14-åringar 1944, men nu var det länge sedan.

En och annan har fallit ifrån, men sex gamla klasskamrater sluter upp. Fyra av dem har förblivit Sollentunabor genom alla år.

– Jag tänkte att det här blir rena gissningstävlingen, men jag känner faktiskt igen allihopa, säger Stig Serrander som var en av eleverna i klassen.

– Tjejerna är lika vackra nu som då, säger Gylve Klavsjö och får alla att skratta.

Det tar inte lång tid innan de gamla klasskamraterna börjar minnas historier från förr. Om när en av dem fick en snyting av den stökige pojken i klassen och vilka lärare som var strängast.

– Vi hade massor av vikarier. Den ena knasigare än den andra, säger Maud Nilsson.

Orsaken till alla vikarier var andra världskriget som härjade i Europa. Magister Lindqvist hade fullt upp som officer i den svenska försvarsmakten.

Kriget påverkade faktiskt den svenska skolan på fler sätt.

Det var då som en lovvecka mellan jul och påsk infördes. Men på den tiden hette det inte sportlov utan kokslov. Koks var bränslet med vilket skolorna värmdes upp med och lovet infördes för att spara in på koks.

– Och höstlovet hette ­potatislov för det var då potatisen skulle skördas, minns Gunvor Ås.

Historierna är många, skratten fler när Turebergarna minns gamla tider. Fanns det kanske redan på den tiden en lustigkurre i klassen som fick alla att skratta?

– Ja då, det var Gylve. Alla flickor var förälskade i Gylve, säger Gunvor och får medhåll av de andra.

Och någon protest kommer inte från Gylve heller.

– Gammal man tackar och bockar.