Kol(l)a, nu brinner det i skogen

Förr föll kolare ibland ner i milorna och omkom.

När Gålös kolmila nu firar tio år hoppas man slippa sådan dramatik.

– Men röken gör hela Gålöskogen mystisk, ­säger Karin Eriksson-Gutö i hembygdsföreningen.

I början av 1900-talet hade svenska kolmilor blivit allt vanligare för att framställa träkol. Processen kallas pyrolys, eller torrdestillation. Men arbetet med kolmilorna var riskabelt och människorester och skosnören hittades ibland vid de utbrända milorna.

– Många ensamma kolardrängar ramlade igenom kolmilan och dog på det sättet, berättar Karin Eriksson-Gutö i Gålö Gärsar hembygdsförening.

Det avskräckte inte henne och föreningen från att i onsdags, för femte gången på tio år, tända kolmilan på Gålö. Mellan 15 och 20 frivilliga har slitit hårt med att hugga skog. En del sedan ett halvår tillbaka.

– Nu kolar björken i milan och blir till ekologisk, högkvalitativ träkol. Människor får uppleva ett fenomen som vi inte längre behöver för vår försörjning, säger Karin Eriksson-Gutö.

Kolen paketeras till våren och säljs nästa år.

Den egentillverkade träkolen har blivit en viktig inkomstkälla. Föreningen säljer fortfarande kol från 2012 års mila.

– Vi räknar med att få in 30 000 kronor för kolet efter varje kolmila. Det är oerhört viktiga pengar som gör att vårt museum kan överleva, säger Karin Eriksson-Gutö.

Risken att veckan ska sluta i tragedi som i gamla dagar är liten. Här finns en kolarmästare, en kolarbas och flera kolardrängar.

– Ramlar någon ner så är det färdiggrillat, kan jag säga. Milan bevakas dygnet runt i tio dagar. Det kan inte göras av vem som helst, säger Karin Eriksson-Gutö.

Röken från milan gör hela miljön speciell.

– Precis i skymningen och gryningen är kolmilan som mest spektakulär. Röken från färskt trä rör sig mellan träden. Gålöskogen blir plötsligt mystisk.

2004 var första året som föreningen tände kolmilan. Man inspirerades av en hembygdsgård på Gotland.

– Vi har ju haft väldigt många kolmilor i Haninge. Den egentillverkade kolen behövdes till gruvorna på Utö och till vanligt smidesarbete, säger Karin Eriksson-Gutö.

Kolmilor döps alltid till ett kvinnonamn – av tradition efter den äldsta eller yngsta kvinnan i byn. 2012 års mila fick namnet Agneta, årets fick heta Sonja.

– Sonja har bott på Gålö hela sitt liv och vi tror att hon är äldst på orten. Men bestiga milan ska hon inte göra. Enligt skrönorna betyder det otur om en kvinna gör det.

Kolmilan har tänts på och ska brinna i tre dagar innan lufttillförseln stryps och och veden börjar kolna.

Ramlar någon ner så är det ­färdig­grillat, kan man säga.Karin eriksson-gutö

Fakta

Flera veckors kolningsprocess

1. Ett underlag av liggande alträ (kallat rost) läggs i botten.

2. Stående björkved ställs ovanpå, staplad så tätt som möjligt.

3. I mitten av den staplade veden görs ett vertikalt hål, med lite björkved längst ner.

4. Veden täcks av granris och jord.

5. Stöttor med block i änden trycks mot högen för att den ska vara brant utan att rasa.

6. Veden i mittenhålet tänds med en tändstake som sänks ner.

7. Efter tre dagar tätas hålet i mitten. Milan ska sluta brinna och börja kola i cirka en vecka.

8. Milan får svalna några veckor, därefter rivs den och kolet kan dras ut och får i sin tur också svalna.