Kollektivhuset för bildade kvinnor firar 75 år

Märta Fritz, 77 år, på terrassen utanför den gemensamma matsalen.
Märta Fritz, 77 år, på terrassen utanför den gemensamma matsalen.
Porträttet på systrarna Elfving står i entrén.
Porträttet på systrarna Elfving står i entrén.
En bit 1970-tal har klämts in i och med klockan i det gemensamma köket.
En bit 1970-tal har klämts in i och med klockan i det gemensamma köket.
Kerstin Allergren, 70 år, gillar den kravlösa gemenskapen på Elfvinggården.
Kerstin Allergren, 70 år, gillar den kravlösa gemenskapen på Elfvinggården.
På 1940-talet var kollektivhus ett av få sätt för yrkesarbetande kvinnor utan förmögenhet att få en egen bostad. Idag handlar kollektivboendet i Äppelviken i första hand om gemenskap.

– Det är bra på alla sätt att bo här, säger Märta Fritz, 77, som bott där sedan 1996.

Nordens största kvinnliga kollektivhus ligger i Äppelviken – och i år fyller det 75 år.

– Det är ett fantastiskt hus att bo i och det är en otrolig gemenskap, säger Ann Almström, 70 år, som flyttade in år 2001.

Allt startade i början av förra seklet då de två systrarna Gunborg och Ingeborg Elfving bestämde sig för att testamentera alla sina tillgångar till en stiftelse som skulle driva ett boende för ogifta yrkesarbetande kvinnor. De var själva yrkesarbetande och situationen för ogifta kvinnor som jobbade såg helt annorlunda ut då jämfört med idag. Det enda alternativet var ofta att bo hemma eller vara inneboende.

Det kulturminnesmärkta funkiskomplexet på Lyckovägen stod klart 1940, 19 år efter den yngre systern Gunborgs död. Utsikten från matsalen i övre delen av huset är magnifik. Alviks torn och Tranebergsbron skymtar fram bakom talltopparna. Märta Fritz, 77 år, har bott i kollektivhuset i snart 20 år och kan inte tänka sig att bo på något annat vis.

– Det är tryggt att det finns mycket folk omkring en. Vi hjälper varandra, säger hon.

Systrarna Elfvings Stiftelse driver än idag kollektivhuset. Det är fortfarande ett krav att hyresgästerna är ensamstående, bildade, mindre bemedlade och yrkesarbetande – men den som blir pensionär blir inte utslängd. Däremot måste den som får barn eller gifter sig flytta ut.

– Det är inte svårt att hitta hyresgäster, det är många som vill bo på det här sättet i ett kollektiv och ha grannar att umgås med, säger Inga-Britt Törnell, ordförande i Systrarna Elfvings stiftelse.

– Det svåraste är att bestämma om de är tillräckligt bildade.

För många kanske ordet kollektiv klingar väldigt mycket 70-tal. Men kollektivhuset i Äppelviken kom till under en annan epok. Under 1930-talet handlade det om funktionalism, modernitet och kvinnans frigörelse från hushållsarbete. Fortfarande sköts städning av de gemensamma ytorna av en städfirma och matlagningen till de gemensamma middagarna ordnas av en cateringfirma. Gemenskapen handlar om att umgås, både planerat och spontant. Varje vecka ordnas aktiviteter som stickning, målning, filmkvällar och föredrag.

– Det bästa är att man kan välja själv om man vill delta i gemenskapen eller vara för sig själv, säger Kerstin Allergren, 70 år, som bott i kollektivhuset i ett år.

Elfvinggården är idag kulturminnesmärkt för sin funktionalistiska stil. Invändigt är det fullt av 1950-talsdetaljer.

– Vi får inte göra något utan att fråga Stadsmuseum, varken utvändigt eller invändigt, säger Inga-Britt Törnell.