ANNONS

”Alla kommer att ha en coronahistoria att berätta”

Claes de Faire krönika om coronaviruset
"Någonstans i Stockholm står en äldre dam på en balkong och tittar ner." Scenen är en bild av hur coronaviruset påverkar oss alla.
Alla kommer att ha en bild av corona. Ett ögonblick. När det här är över kommer corona att ha spelat en roll. Det kommer att ha format oss, skriver Mitt i:s chefredaktör Claes de Faire.
ANNONS

Det står en kvinna vid en husvägg. Hon håller handen mot fasaden och tittar upp. På tredje våningen står en äldre dam och tittar ned. För länge sedan har de gett upp hoppet om att skrika till varandra.

Det skulle kunna finnas ett underliggande stråk av komik den här dagen. Vinden viner så det tjuter i träden. Damen på balkongen har kanske tidigare kupat händerna runt öronen och verkligen försökt höra. Det gör hon i så fall inte längre.

Avståndet och vinden gör det omöjligt.

När det här är över kommer corona att ha spelat en roll. Det kommer att ha format oss.

Claes de Faire, chefredaktör Mitt i.

Det enda de kan göra nu är att stå och titta på varandra och hoppas att det här snart är slut.

Tänk så enkelt det vore att trycka in portkoden och på lätta steg ta trappstegen om två åt gången för att sedan landa på tredje våningen och gå in.

Säkert har de gjort så alla gånger tidigare. Alla år tidigare? Kanske bodde kvinnan på marken i det här huset, kanske är det hennes barndomsrum som finns där uppe.

På balkongerna runt om i Stockholm

Ibland på de angränsande balkongerna går någon ut om kvällarna och applåderar. I ett annat område, kanske ett område som det här, har en kör gått runt och sjungit och ytterligare i ett annat har det spelats instrument.

Vid en lägenhet som den med balkongen har en annan dam gått in från en liknande balkong och oroat sig för hemtjänsten. Hon berättar att det springer nya människor in och ut hela tiden. De är alla så väldigt duktiga och trevliga men tänk om de bär på smittan? Och barnbarnen? Nej, de är portförbjudna. Deras föräldrar är mycket bestämda på den punkten.

ANNONS

Försäljningen gick så bra att firman precis skulle nyanställa. Som på det glada 20-talet. Men riktigt så blev det inte.

Företagare i Stockholm.

Från en annan lägenhet sitter en annan dam vid sin dator. Hon skriver till mig och undrar vem man ska vända sig till för att få hem mat från affären. Hon vet inte hur man gör och vem man ska be. Kanske den damen inte har någon som står nedanför hennes balkong och tittar upp och som kan hjälpa henne att ombesörja den saken.

En annan berättar om korsorden, de som brukar kunna vara så bra hjärngymnastik och få tiden att gå. Inte är de roliga längre.

Arbetslöshet och en inställd student

Sedan är det arbetslösheten. Hur går det med jobben? Det går ju så snabbt! En man i min ålder säger att försäljningen gick så bra och att firman precis skulle nyanställa. Han säger att de brukade skoja om det glada 20-talet. Att det var här igen. Han ler snett, liksom för att konstatera att riktigt så blev det ju inte.

I Sollentuna samlas eleverna i trean på gymnasiet. Studenten är inställd. Hela ungdomen står liksom på vänt. Det går ju att vuxet tänka att tiden går fort. Snart väntar något nytt. Men jag känner mig inte tillräckligt vuxen för att ha glömt hur det var vårterminen i trean. Jag har inte glömt glädjen i steget. Friheten: Nu börjar mitt liv. Ingen sa till mig att den känslan var inställd. I stället hejade alla bara på.

På perrongen står man bokstavligt talat kvar. För vem får egentligen åka kollektivtrafik längre?

Ansiktena bakom siffrorna

I Älvsjö väntar det nyanlagda fältsjukhuset. Alla fattar vad de tomma sängarna så småningom ska fyllas med. Att mässparkeringen utanför snart ska bestå av människor i bilar som oroligt väntar på besked. Som ändå inte har ro att åka hem.

Som bara vill sitta i samma rum som den som är sjuk. Hålla i handen. Sträcka sig efter ett glas vatten.

Jag känner mig inte tillräckligt vuxen för att ha glömt hur det var vårterminen i trean. Ingen sa till mig att den känslan var inställd.

Claes de Faire.

Dödstalen är så klart svindlande. Bakom varje siffra finns ett ansikte. En ålder, eventuellt en underliggande sjukdom. Men alltid en människa.

Kl 14 är det fint att se på Folkhälsomyndighetens presskonferens och få lite klarhet. De är inte alltid lugnande men det är i alla fall någon som berättar.

Att se corona i backspegeln

Alla kommer att ha en bild av corona. Ett ögonblick. När det här är över kommer corona att ha spelat en roll. Det kommer att ha format oss. Vi kommer kunna titta på varandra och se tillbaka på den här tiden. Säga att vi inte minns alla detaljer, alla dagar, för att allt var en sörja av jobb, oro, sjukdomar och att försöka hålla lugnet.

När dokumentärerna och böckerna kommer kanske vi kommer ta oss igenom dem. Konstatera att vissa saker som inte ska hända oss faktiskt kan göra det.

Och nu när våren börjar komma och allt. Korta stunder kan man faktiskt gå ut på balkongen och känna solen värma i ansiktet. Men står man där för länge blir det kallt och blåsigt och då är det dags att gå in.

Även om man har någon som står på marken där nere och tittar upp.

ANNONS
Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Stockholm direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.