Min lokala hjälte

Konstkvällar bygger broar

Alireza och Jafar ritar en sammanslagning av de svenska och afghanska flaggorna. Amir tecknar en giftgrön orm.
Alireza och Jafar ritar en sammanslagning av de svenska och afghanska flaggorna. Amir tecknar en giftgrön orm.
Ett av kvällens alster.
Ett av kvällens alster.

Språk och bakgrund spelar ingen roll på Arena Satellitens konstkvällar. Här målar svenska tonåringar med nyanlända flyktingungdomar varje onsdag i en ny satsning.

Sedan början av februari målar och skulpterar svenska ungdomar och nyanlända tillsammans varje onsdag i Arena Satelliten. Tanken är att skapa en mötesplats där språk och bakgrund spelar mindre roll.

– Jag tycker om att måla, säger 13-årige Alireza från Afghanistan, som redan kan en del ord på svenska.

Han kom till Sverige för fyra månader sedan med båt från Turkiet till Grekland, och därefter vidare med tåg.

Han och kompisen Jafar, 15, ritar båda en sammanslagning av de svenska och afghanska flaggorna. Kompisen Amir, 15, tecknar en giftgrön orm. Killarna bor hos familjer i Sollentuna och fick höra talas om konstkvällarna genom sin lärare i svenska.

Initiativtagaren Annika Heed undervisar i konst på Nyckelviksskolan. Hon hoppas att det här ska bli ett enkelt och opretentiöst sätt att mötas på. Att skapa och jobba med händerna tror hon kan vara skönt, inte minst om man har gått igenom svåra situationer.

– Det kändes som att jag var tvungen att göra det här. Jag är konstnär och det här är vad jag kan.

Med sig har hon ett nätverk med 11 konstnärer som alla är volontärer. Projektet har också lockat till sig frivilliga privatpersoner.

Magnus Wide på Arena Satelliten drev redan konstprojektet The Bench där ett gäng ungdomar målar tillsammans på onsdagskvällarna. När han och Annika Heed började prata om vad de kunde göra tillsammans kändes det självklart att bjuda in flyktingungdomar till konstaktiviteterna:

– Konst är ett språk som alla kan tala. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån.

Ludvig, 17 år, intygar att man inte nödvändigtvis måste prata under tiden man är där:

– Jag är inte så mycket för att prata, jag målar mest, säger han.

Gemenskapen är ändå tydlig. Penslar och lera skickas över borden, skön bakgrundsmusik ljuder och alla ser ut att trivas. Nu gäller det för initiativtagarna att nå ut till fler än de fyra nyanlända ungdomarna som har kommit, detta andra tillfälle sedan konstkvällarna startade. De som är här kommer i alla fall att fortsätta enligt Alireza:

– Vi var här förra gången och vi kommer tillbaka nästa vecka.

Jenny Sigurs, journaliststuderande