Levande konstverk lockade publik till Färgfabriken

Linn Wilén och Tomas Jakobsson uppskattade utställningen.
Linn Wilén och Tomas Jakobsson uppskattade utställningen.
Många var besökarna som vill ta del av de föränderliga performancekonstverken på Färgfabriken i helgen. Besökarna Linn Wilén och Tomas Jakobsson hoppades på att bli provocerade och kanske lite äcklade. Förväntningarna infriades.

Blodiga fotspår leder upp till Färgfabrikens tredje våning. Till vänster i det vitmålade rummet utför de brittiska konstnärerna Florence Peake och Eve Stainton sitt iögonfallande verk. De nakna konstnärerna tycks i en slags intim dans försöka gnugga bort färg från varandra.

– Det första man såg när man kom var blodet på golvet. Då tänkte man på död, det blev lite ruggigt på en gång, säger Tomas Jakobsson.

Låta sig bli provocerad

Han och Linn Willén är en av alla besökarna på ”Faculty of Action” – en performanceutställning som pågått under  helgen.

Vad hade ni förväntat er innan ni kom hit?

– Att man skulle bli äcklad, eller bli provocerad – och det blev man, säger Linn Wilén.

Florence Peake och Eve Stainton utforskar, enligt programmet, den expressiva potential som finns inom de kroppsliga ramarna för begreppet queer. Foto: Erik Lejdelin

Inget är förutbestämt. De nio konstnärerna förändrar sig själva och lokalen under tiden utställningen pågår. Förra året besökte den världskända performancekonstnären Marina Abramovic Moderna Museet och det väckte Tomas Jakobssons intresse för konstformen.

– Jag var där då, och efter det har jag absolut blivit mer nyfiken – och den här utställningen väcker minst sagt känslor.

Måste upplevas på platsen

Performancekonst är någonting som måste upplevas i rummet och en konstnärs verk kanske aldrig tar sig i samma uttryck igen. Det enda man kan ta med sig hem är minnet av vad man har sett.

– Performancekonstens styrkor är att man måste vara här och uppleva det på plats och se vad som händer i rummet. I den västerländska kulturen har man inte lagt så stor vikt vid minnet. Men när besökaren går härifrån så bär man med sig minnet av vad man sett, hört och luktat, säger konstnären Malin Ståhl från IntraGalactics konstkollektiv, en av de som står bakom utställningen.

Det är en upplevelse man inte har kontroll över.

Anita Wernström, konstnär.

Den brittiska konstnären Harold Offeh använder ofta humor i sina konstverk som ett sätt att konfrontera betraktaren. Foto: Erik Lejdelin

Som besökare vet man aldrig vad man kommer att få se, fyller konstnären tillika arrangören Anita Wernström i.

– Det är en upplevelse man inte har kontroll över.

Marina Abramovic lockade många besökare på Moderna museet, men hur mycket plats får konstformen i förhållande till annan konst?

– Man kan diskutera om performancekonst inte får lika mycket plats som annan konstform. Och det är därför vi tycker att det är viktigt att samla relevanta konstnärer i samma rum för att se vad som händer, säger Anita Wernström.

Finns det intresse?

– Uppenbarligen finns det ett intresse eftersom det har varit väldigt välbesökt. Det är väldigt viktigt att performancekonsten får vara som alla andra konstformer och inte bara utgörs av en händelse, av en konstnär.

Malin Ståhl, konstnär och arrangör till helgens utställning.