Konstverken som sticker ut

Gatukonstnärerna Auro och Synliga C sprider den äldre generationens hantverk till gatumiljön. Själva vill de vara lite hemliga. Det är nämligen inte tillåtet att smycka utemiljön utan tillstånd.
Gatukonstnärerna Auro och Synliga C sprider den äldre generationens hantverk till gatumiljön. Själva vill de vara lite hemliga. Det är nämligen inte tillåtet att smycka utemiljön utan tillstånd.
Hemstickat har blivit en urban trend.

Färgglada alster dyker numera upp på lyktstolpar, räcken och statyer.

Lokaltidningen har träffat två av söderorts hemliga gatukonstnärer.

Stickning och virkning brukar förknippas med mor- och farmödrar och med mjuka paket under julgranen.

Men så är det inte riktigt länge. Numera finns en världsomspännande rörelse som ser stickningen som ett sätt att nå ut med ett budskap i gatumiljö.

– Jag vill verka för människors rätt och behov av att uttrycka sig och bidra till att sätta igång skapandeprocesser hos andra, säger Synliga C, 38-årig gatukonstnär från Aspudden.

Stickning är alltså en gatukonstart på samma sätt som graffiti.

Och precis som med graffiti och klotter är det olagligt att utan tillstånd pryda gatumiljön. Men ordningsmakten ser oftare med blidare ögon på en stickad halsduk på en staty än en sprejad klottervägg.

– En gång körde poliserna förbi när jag monterade en stickning, men de vinkade bara och log, ­säger konstnären Auro, 37, som bor i Solberga, och precis som sin stickkollega Synliga C vill vara lite hemlig i tidningen.

Auro har stickat sedan hon var fem år gammal, inspirerad av sin mormor och pappa. På senare år har hon också gjort många stickade gatukonstverk.

Ett verk som säkert många uppmärksammade var när hon fick idén att sticka puckelvärmare till den omdiskuterade skulpturen ”Kamälgen” i rondellen vid Telefonplan.

– Många retade sig på den skulpturen, men jag tyckte att den var sjukt rolig. Och självklart ville jag inte att den skulle behöva förfrysa sina pucklar på vintern.

Men det var inte lätt att montera klädseln på det stora djuret, påpekar hon.

– Vi var tre personer som monterade och jag fick kliva upp på de andras axlar. Väldigt komisk syn, speciellt som jag är höjdrädd. Och egentligen får man ju inte vistas i en rondell av trafiksäkerhetsskäl, säger Auro.

Hon har även gjort en stickad låda med en tryckknapp, där det står ”ON”, på en lyktstolpe på Klensmedsvägen i Västberga.

– En dag såg jag en man med barnvagn som stod och studerade den väldigt länge. Det var så roligt att se, jag blev jätteglad. Det är ju precis det man vill, att folk ska stanna upp och fundera, säger Auro. Synliga C har bland annat gjort en orange giraff i Rågsved, ”den gläder säkert barnen”, och prytt flera stolpar i staden med stickningar försedda med olika textade budskap.

Men kan det inte upplevas som nedvärderande om till exempel en kunglig staty får en färgglad ­mössa på huvudet?

– Nej, när det gäller statyer finns det alldeles för många pompösa gubbar. Och jag är också trött på att kvinnors nakenhet ses som en prydnad. Att man klär på en staty är oftast en kärlekshandling – man vill inte att den ska frysa, ­säger Auro.

Fakta

Stickning – en form av gatukonst

Gatukonst är en form av obeställd och därmed olovlig konst i stadsmiljö. Gatukonstens huvudsakliga tanke är att invånarna i staden själva ska ta ansvar för den offentliga utsmyckningen. ­Gatukonst kan vara graffiti, klotter, stenciler, affischer, klister­lappar eller stickning. Utomlands finns exempel på hur hela bussar eller telefonkiosker stickats in.

Källa: Wikipedia