Utan kossor ingen änglamark i skärgården

Många växter riskerar försvinna om jordbruk lägger ner. Här mandelblom i skärgården.
Många växter riskerar försvinna om jordbruk lägger ner. Här mandelblom i skärgården.
När betesdjur inte längre håller landskapet öppet försvinner kattfot och blå viol.
När betesdjur inte längre håller landskapet öppet försvinner kattfot och blå viol.
Gällnö i skärgården.
I Gällnö-Lådna skärgård försvinner många växter om jordbruk lägger ner.
Gullviva, mandelblom kattfot och blå viol. När kor och får inte längre skeppas ut till öarna för att beta växer öarna igen – och då försvinner en mängd olika växter.
– Det är en hotad idyll, säger Jan Plue, forskare vid Södertörns högskola.

Skärgårdsöar som regelbundet betas av får eller kor har stor artrikedom. Jan Plue, forskare vid institutionen för naturgeografi, har funnit 129 olika växtarter på dessa öar.

36 av dem försvann när betesdjuren inte längre forslades dit.

– Och det går fort. På tio år kan en ö ha växt igen, säger han.

Han har bland annat undersökt områden i mellanskärgården, runt Gällnö-Lådna. Där finns fyra jordbruk, på Gällnö, Gällnönäs, Hjälmö och Lådna.

– Men det är svårt att få ihop sitt liv som jordbrukare i skärgården, säger Jan Plue.

Jordbruket på Gällnö läggs troligen ner när det nuvarande arrendet går ut, berättar han. Djuren där brukar beta på Karklö, som därmed står näst i tur på att förlora sin biologiska mångfald.

Vanliga blommor försvinner

Växter som trivs i marker som betas är traditionella blommor som prästkrage, gråfibbla, gullviva och kattfot.

– Betesdjuren håller inte bara landskapet öppet så att olika växter kan frodas, utan de för också med sig frön när de flyttas från ö till ö, som gör att växter sprids, säger Jan Plue.

När växterna väl försvunnit och mångfalden minskat är det svårt att få tillbaka arterna.

Bidrag håller landskap öppna

De flesta jordbruk som finns kvar i skärgården drivs av personer som arrenderar dem av Skärgårdsstiftelsen, vars syfte är att bevara och utveckla skärgården.

Länsstyrelsen ger Skärgårdsstiftelsen bidrag, men medverkar även direkt till att öar betas.

– Vi ger bidrag till att forsla djur från fastlandet ut till öar. Och för några år sedan sökte vi EU-bidrag för att bygga en ny ladugård på Arholma så att de kunde ha fler djur, som skeppas ut till öar för att beta om somrarna, säger Mats Nordin, biolog på länsstyrelsen.

Men att hålla landskapen öppna är konstgjord andning, för lönsamt är det inte.

– Nej, de som sysslar med jordbruk i skärgården gör det av andra skäl, säger han.

Jan Plue vill med sin forskningsrapport slå ett slag för den biologiska mångfalden i skärgården.

– Jag vill få folk att inse värdet av en levande skärgård, att det är en hotad idyll, säger han.