Vetenskapsgeniet Albert Einstein lär en gång ha myntat uttrycket ”Allting är relativt”. Eftersom Einstein var en smart herre handlade det säkert om mer komplicerade ting än vad de tre orden har kommit att symbolisera i vår tid: Att verkligheten kan se olika ut beroende på var man befinner sig och vad man jämför med. Ungefär så.
Av en händelse började gamle Albert spöka vid ett lunchsamtal här på tidningen i veckan. Självklart handlade samtalet om pandemin – vad annars?
Någon oroade sig för om det skulle gå att klämma en öl på uteserveringar under den sommar som alla har tjatat om sedan början på mars.
En annan längtade efter att få skrika ”Domarjävel!” tillsammans med 30 000 själsfränder från en läktare söder om city.
https://www.mitti.se/kronika/om-konsten-att-trampa-i-klaveret/repucE!6qZBXDCGx@IVeTOXCEQ98Q/
Osökt kom jag att tänka på mina fyra vintermånader på Kuba. Ett land där det även under pandemifria tider är brist på det mesta. Men nu rådde total lockdown – och brist på allt.
Köande i tre–fyra timmar för att till sist komma fram till tomma hyllor. Olja, ris, kött, kaffe, tvål, schampo, bröd – det var brist på precis allt.
Jag var förberedd och hade med mig lite av livets nödtorft till vänner och bekanta. Exempelvis 16 rullar dasspapper. Totalt 1,6 kilometer. Det räckte ett tag.
En öl i solen eller bästa läktarplats till helgens basebollmatch var inte det som stod längst upp på kubanernas lista.
Allting är relativt. Eller som Einstein själv uttryckte det E=mc².Så nu vet ni det.
https://www.mitti.se/nyheter/maria-fran-hammarbyhojden-fast-pa-kuba-efter-coronautbrottet/lmtfe!8651087/