Krönika: När blev stan så här trång?

När blev det så här trångt i Stockholm undrar reporter Lisa Bonnichsen i sin krönika.
När blev det så här trångt i Stockholm undrar reporter Lisa Bonnichsen i sin krönika.
Trafikstockning vid Årstaviken och köbildning vid gungorna – reporter Lisa Bonnichsen är trött på att allt härligt i Stockholm så lätt blir något ohärligt i stället.

KRÖNIKA. Det är en solig söndag. Härligt att flanera lite vid Årstaviken tänker vi – och alla andra i hela stan. Vissa sträckor får vi bokstavligt köa för att komma fram. På en gångväg.

En annan dag tar jag tunnelbanan en kvart tidigare än jag brukar – och kommer knappt på vagnen. Jag står med huvudet i någon annans armhåla, känner hur någon trampar mig på tårna, försöker hålla andan och inte tänka på risken att drabbas av diverse smittor som florerar när vi står packade som sillar.

För att inte tala om när jag ska ta barnen till parken och får köa länge för att få några svingar i bebisgungorna. Eller i matbutiken efter jobbet, där det är så tjockt med folk att jag vänder i dörren. Och gå till Systemet en fredag eftermiddag har jag slutat göra för länge sedan.

Hur många får egentligen plats innan det blir för trångt?

Ja, ni fattar. Och innan klagokören börjar med argument som ”när man bor i en storstad får man tåla att det finns andra människor”. Så ta en funderare. När blev stan så här trång?

Jag älskar att bo i Stockholm. Men så fort man vill göra något är det stor risk att tusentals andra fått samma idé. Och det där härliga blir direkt något ohärligt istället.

Hur påverkar trängseln vårt dagliga liv? Och hur många får egentligen plats innan det blir för trångt?

Dessa frågor vill vi på innerstadsredaktionen försöka besvara i en kommande artikelserie. Har du egna erfarenheter eller synpunkter om trängseln i stan? Kanske har du helt andra upplevelser? Mejla gärna mig eller någon av mina innerstadskollegor.