Min lokala hjälte

Lallets hjärtesorg blev musik

Var är hon? Christophe Lallet har hittills missat den rätta.
Var är hon? Christophe Lallet har hittills missat den rätta.
Att snabbfotade Christophe Lallet är Hammarbyspelare vet nog de flesta fotbollsfans.

Men kanske inte att han parallellt med fotbollskarriären skriver låtar med blödande hjärta.

Nu släpper han en singel.

Christophe Lallet har alltid hållit på med musik, men det var först när han kom till Frankrike i jakt på proffskontrakt som han fann sin kreativa ådra.

– Jag var 17 år och kände mig väldigt ensam. Det är en ganska speciell kultur där, så även om min pappa är fransman tog det ett tag att acklimatisera sig. Jag grät mig till sömns i början. Men samtidigt var det nyttigt och jag ångrar det inte. Jag är en känslomänniska och jag har lärt mig att jag kan använda mig av det i musiken.

Hur gör du låtarna?

– Jag brukar mest sitta hemma. Plinkar, letar melodier och sjunger. Hittar jag något spelar jag in det och tar det till en liten studio i Västertorp som jag har ihop med mina kusiner. En liten bunker, inget flashigt. En typisk Cubase-källare.

Låten du släpper nu, Långt bort härifrån, låter lite bubbligt Maggio-influerad. Jag blev förvånad eftersom jag inte trodde du var så elektronisk.

– Jag är väldigt bred i vad jag lyssnar på själv. Jag kan få inspiration av en fet housedänga men också av typ Josh Rouse som är mer analogt. Den musik som han gör, särskilt Nashville-skivan, sådant ger mig verkligen något.

Jag har hört att du kan sjunga på riktigt, men ärligt talat låter rösten lite autotunad.

– Tycker du att det hörs? Fan också. Det är väldigt intressant, jag har tänkt mycket på hur mycket man ska fixa och pilla med låtarna. Men jag är en rookie, så jag får lära mig.

Vad handlar den om?

– Om en tjej jag dejtade ett tag och så bara drog hon. Då står man där med sitt hjärta. Varför håller jag på med musik? Det är för att få utlopp för mina känslor. Alla mina låtar handlar ju om att jag blir dumpad hela tiden. Man mår ju så jävla piss och samtidigt är det konstruktivt om man kan göra musik av det.

Men du är bara 26. Du kommer ju att träffa en bra tjej, det är jag säker på.

– Den dag jag gör det kanske jag inte behöver göra musik längre. Men jag undrar var hon är, jag missar henne hela tiden. Man tittar åt ett annat håll, när man går där på Götgatsbacken, och så går hon in i en affär. Långt bort men ändå så nära. Och den eviga frågan är hur man ska vara. Är man för på så blir den andra rädd. Är man det inte är risken att det inte blir någonting.

Men en dag går du nedför Götgatan och tittar inte bort. Och du ser bra ut, är singel och nu släpper du en skiva. Är du beredd på att tjejerna kan bli som tokiga efter dig?

– Ja, kanske. Men man tänker ju inte så om sig själv även om det vore jäkligt coolt att få bli en svensk Robbie Williams om man sköter sina kort rätt.

Man tittar åt ett annat håll, när man går där på Götgatsbacken, och så går hon in i en affär

Fakta

26-åring som börjar få åldersnoja

Namn: Christophe Lallet. Det franska namnet har han fått av sin pappa som är från Marseille.

Ålder: 26 år. ”Fan, jag börjar få värsta ålders-nojan. Man är ingen talang längre, nu måste man leverera. Särskilt i fotbollen.”

Familj: Mamma, syster, pappa.

Bor: I Midsommar­kransen.

Gör: Yttermittfältare i Hammarby.

Aktuell: Med singeln ”Långt bort härifrån”.