Lars vill ta snapsen in i finrummet

Snaps ska drickas tempererad och i tulpanglas, om du frågar Lars Taavola.
Snaps ska drickas tempererad och i tulpanglas, om du frågar Lars Taavola.
Cashewnötter och rosépeppar är några av tilltuggen som dukas upp när Lars Taavola bjuder på snapsprovning.
Cashewnötter och rosépeppar är några av tilltuggen som dukas upp när Lars Taavola bjuder på snapsprovning.
Kanel, enbär och rölleka. I lokalen i Bro finns hyllmeter med aromer som används för att blanda ihop de olika snapssorterna. Örterna är lokala och plockas av Lars Taavola själv.
Kanel, enbär och rölleka. I lokalen i Bro finns hyllmeter med aromer som används för att blanda ihop de olika snapssorterna. Örterna är lokala och plockas av Lars Taavola själv.
Från en undanskymd lokal i Bros industriområde leder Lars Taavola en revolution i snapsens ära.

Han vill göra upp med gubbfyllan - och släppa in snapsen i finrummet.

– Jag gillar smaker, inte sprit, säger han.

Snapsen hamnar sällan på topplistor över trendig sprit. Föga förvånande med tanke på dryckens rykte. Snaps förknippar vi i bästa fall med Ulf Lundell – i värsta fall med eftermiddagsspyor på midsommarafton.

Fram till nu. Mycket talar för att det bespottade brännvinet har fått en revival.

– Det finns ett större intresse för starksprit, generellt. Folk vill krydda sin egen sprit och är intresserade av kombinationen snaps och mat, säger Ingela Stenson, matexpert på United Minds.

Ingen kunde vara gladare än Lars Taavola, Nackabon som driver spritfabriken Svenska Sprit i Bro. I den 20 kvadratmeter stora lokalen i Skällsta gömmer han färsk krondill från Djurgården, kanel från Saigon och enbär från Nyckelviken.

– Den här har jag i nästan allt, säger Lars Taavola och sticker ned näsan i en flaska med kanelarom.

Lars Taavola vill lära svensken att dricka sprit som fransmännen. Spriten ska vara ren, ekologisk, och snapsen ska dofta kryddor, inte alkohol. I tre år har han jobbat med att framställa svensk snaps på italiensk finsprit.

– Det går inte att hitta bättre sprit än den vi har, säger han.

På ett litet bord står små skålar med cashewnötter, rosépeppar, mörk choklad och en blandning med crème fraiche, åländsk saltgurka och acaciahonung. Inte saker vi vanligtvis förknippar med snaps. Men Lars Taavola roas inte av klassiska kombinationer. Han älskar malörtssnaps tillsammans med sushi och är trött på julsnaps som luktar pepparkaka.

– De flesta försöker göra julsnaps som smakar julmat. Ofta är de väldigt söta och överkryddade med julkryddor. Jag tycker inte att det är vitsen. Det ska ju smaka gott tillsammans med julmaten.

Det vanligaste felet som svensken gör, enligt Lars Taavola, är att kasta in spritflaskan i frysen.

– Det finns bara en anledning till att man kyler sprit och det är för att den har dålig kvalitet. En akvavit ska vara tempererad, inte iskall och drickas i små tulpanglas. Då kommer smakerna fram.

Ginen, en av 22 spritsorter som tillverkas i fabriken i Bro, tillhör en av Lars främsta stoltheter. ”Bäst i Sverige”, påstår han.

– Vi lakar ur enbären i två veckor till en månad. Sedan filtrerar vi. Det gör att vi får full kontroll över smakerna. De flesta destillerade giner har en väldigt spetsad smak, som en stolpe. Vår gin har kropp.

Lars Taavola räds inte att provocera. Bland annat säger han att svenskar inte kan blanda GT.

– Det första felet folk gör är att de har för lite is i glaset. Det ska vara två tredjedelar is i ett highballglas.

Han demonstrerar. Ginflaskan ska lyftas när spriten hälls i, så att spriten oxiderar. Citronklyftan ska pressas och kastas i glaset. Därefter hälls tonicen i med hjälp av en sked, varsamt och långsamt. ”Gör du så här kommer det att smaka gudomligt”, försäkrar Lars. Om du har rätt gin, vill säga.

– Man kan fuska med tonicen, men aldrig med ginen.