”Vill inte att det ska påverka vårt liv”

Sofia Söderberg med sonen Harry, fem månader.
Sofia Söderberg med sonen Harry, fem månader.
Småbarnsmaman Sofia Söderberg var på väg in till stan men ändrade sig i sista stund.
Mitt i har pratat med människor längs linje 18 om deras upplevelser och tankar efter terrordådet.
– Jag tänker försöka att inte låta mig påverkas, säger Sofia Söderberg.

Kvart i tre på fredagen var småbarnsmamman Sofia Söderberg i Gubbängen var på väg att sätta sig på tunnelbanan in mot stan.

– Men så tänkte jag att jag inte ville fastna i fredagsträngseln med barnet så jag ändrade mig. Sen ringde min mamma och berättade att något hade hänt inne i stan. Hade jag åkt in hade jag fastnat därinne med min bebis.

Hur går dina tankar nu?

– Jag tänker varje dag på de som drabbats, särskilt på mamman till den 11-åriga flickan.

Hur kommer du att påverkas av det som hänt?

– Det är klart att jag blev rädd, men jag tänker försöka att inte låta mig påverkas. Jag vill inte att det ska påverka livet för mig och mitt barn. Jag vill leva mitt liv och vara lycklig. Jag hoppas att fler orkar tänka så.

Fler röster om terrordådet:

Maria Lagergren, Tallkrogen:
– Det var inte direkt oväntat att det hände, men otäckt så klart. Jag tror inte jag kommer att påverkas, inte så att jag undviker saker. Men om det upprepas är det en annan sak.

 

Anders Stensö, Tallkrogen: – Man var inte jätteförvånad. Men det blir mer påtagligt när det händer så nära. Det fösta jag gjorde vara att ringa min son som jobbar vid Stureplan. Jag brukar själv cykla inne i stan. Jag kommer nog att kolla lite mer bakom ryggen nu.

 

Angela Romano, Gubbängen:
– Man känner oro och chock, samtidigt som man anat att något kunde hända. Jag blir absolut påverkad. Jag känner rädsla. Bara när jag åkte tunnelbana och någon i vagnen betedde sig konstigt blev jag rädd.

 

Kjell Törnblom, Tallkrogen:  – Det som hände är vidrigt. Men man måste försöka gå vidare. Inget stannar upp för att det händer elände i världen.

 

Sara Alzamami, Gubbängen: – Jag tycker det är sjukt obehagligt att det händer i Sverige. Men det var lite väntat på nåt sätt. Jag tycker att Sverige, både polisen och befolkningen, har hanterat det på ett bra sätt. Jag kommer nog att vara lite försiktig men man måste samtidigt gå vidare.

 

Kristian Hahne, Södermalm: – Det är en jättestor chock. Det har tagit mig väldigt hårt, särskilt det som hände med den 11-åriga flickan. Jag har själv fem barn. Till dem har jag sagt att de inte ska lyssna på musik i hörlurar när de är inne i stan. Man måste nog vara lite alert.

 

Mattias Enberg, Skarpnäck: – Jag är orolig för mina barn. Jag tänker på familjerna till de som drabbats. Han måste vara jävligt sjuk han som gjorde det här. För egen del kommer jag nog i viss mån undvika platser med mycket folk.

 

Maud Bommelin, Gubbängen: – Det är en sorg att det skulle behöva hända. Känslan är samma som när Palme dog, jag blev alldeles lamslagen. Men det går inte att låta sig påverkas. Då har de vunnit.

 

Akira Wizelius, Enskede: – Det är en stor sorg. Jag trodde inte det skulle hända, det känns surrealistiskt. Jag hoppas att jag inte blir påverkad. Jag vill fortsätta göra saker utan att vara rädd.

 

Samir Kapil, jobbar i Farsta: – Man blev chockad. Man jag tycker det känns hoppfullt inför framtiden att stockholmarna visade att man inte accepterar det här. Kanske kommer man vara lite på sin vakt. Men man ska inte låta sig skrämmas.

 

Åsa Poltrago, Gubbängen: – I stunden blir man möjligen lite mer försiktig men i långa loppet tror jag inte det kommer att påverka mig. Meningen med ett sånt här då är att man ska bli rädd. Då är det bättre att fortsätta leva som vanligt.